Tack och lov för att jag ska jobba!

Imorgon är del 1 av min julledighet slut, och jag ska jobba! Och tack och lov för det, för jag har ont i huvudet av allt godis jag har proppat i mig... (Note to self; Nästa år ska adventsljusstaken INTE fyllas med polkagrisar eller annat godis, oavsett hur trevligt och roligt det ser ut...)

Jag jobbar torsdag och fredag, och sen är jag ledig en bra bit in i januari! Känns helt ok faktiskt!

För er som har bitit på naglarna av spänning och undrat över hur det gick med min enda handarbetade julklapp, så kan jag berätta att det blev riktigt bra till slut! Det blev superfluffigt på insidan. Men herreguuuuud, vad lång tid det tog innan vantarna torkade...

Nu stickar jag en helt vanlig svart halsduk till yngsta dottern, i svart Nepal. Om garnet bara räcker så den blir tillräckligt lång, så blir det nog bra. Mitt nästa projekt hoppas jag skickas till mig i mellandagarna, har beställt garn till en vintertröja och nu blir det långt om länge lite flerfärgsstickning. Jag tror att jag valt ett hyfsat enkelt mönster...

Den enda handarbetade julklappen...

Det blev oväntat nog en handarbetad julklapp i år! Det trodde jag inte att jag skulla hinna med, trots att huvudet under flera veckor surrat av olika ideér och förslag. Men just surrat är också precis det enda som hänt, ibland blir det så där för mig att jag har för mycket jag vill göra och som i detta fall, alldeles för lite tid att göra det.

 

Men i alla fall, igår eftermiddag lägrade sig lugnet och julefriden över huset, och jag funderade på om jag inte skulle ta och virka ett par vantar i julklapp. Sagt och gjort, jag hittade två nystan ljusgrått Lovikkagarn i garnskåpet. Om jag inte är helt förvirrad, så tror jag att de legat där i minst 5 år, så det var väl på tiden att det blev något av dem!

 

För ett tag sen läste jag på någon blogg, vet inte vilken, om någon som stickade eller virkade vantar (eller om det var strumpor?) och sen ruggade upp dem på insidan med en sån där borste eller karda som man har till hundar eller katter. Det lät ju intressant, så jag googlade lite om hur man kan tänkas göra, och beslutade mig till sist för att gnugga med en rotborste och varmt såpvatten.

 

Det jag upptäckte då, är att garnet liksom blir alldeles mjukt och sladdrigt av värmen och såpvattnet, Lovikka är ju tämligen styvt och omedgörligt annars. Shit, vad har jag gett mig in på, tänkte jag. Men skam den som ger sig, jag gjorde klart, och sköljde ur såpan i iskallt vatten (vet inte om det är så man SKA göra, men jag gjorde det i alla fall - visserligen luktar ju såpa gott, men man kanske inte vill ha det på händerna så fort man haft vantar på sig...) På bilden nedan har jag kramat ur så mycket vatten det går, och lagt vantarna på mitt varma badrumsgolv framför elementet, och nu sitter jag här i soffan och hoppas på det bästa!

Så egentligen vet jag ju inte än om det blir någon handarbetad julklapp, får väl se hur de blir när de torkat...

 

Något jag dock är säker på, är att jag önskar alla som brukar titta in här, en god jul, precis så som ni vill ha den! Och att ni får detta utan att stressa ihjäl er på kuppen! 

 

Jag vill också passa på att TACKA, för alla fina kommentarer ni lämnat här under året, jag blir lika glad varje gång jag upptäcker en ny kommentar! Jag tänker också bli bättre på att själv kommentera hos er, för jag tänker att ni nog blir lika glada som jag!

 

Ha det gott!/Blenda

Fo: Pannband

När man inte har bestämt sig för vad som är nästa projekt, funkar det fint att sticka pannband!

 

Uppifrån och ner; tegelrött i mosstickning, smaragdgrönt i resårstickning och sist ett lite bredare i cerise mosstickning (fast det drar mer åt rött på min skärm, så är det riktigt knalligt cerise IR!).

Mönster: Inget mönster, bara 12 maskor som antingen stickas i resår eller i mosstickning. Och jag brukar börja med en annan tråd, och så tar jag bort den när jag fått pannbandet så långt som jag vill ha det, och så maskar jag av båda ändar tillsammans. Då slipper jag att montera som är det tråkigaste jag vet... Och det blir en mjukare kant, inte lika bylsigt som när jag måste sy.
Storlek: Medium.
Garn: Drops Eskimo, ett nystan blir ett pannband och så blir det en liten snutt över.

Stickor: Nr 8 (strumpstickor).

Svårighetsgrad: 1 av 5.

Nöjdhetsgrad: 5 av 5. För det är ett väldigt praktiskt plagg, och när man gör dem i olika färger så har man alltid något som passar resten av kläderna!

Och det är min äldsta dotter som poserar!

FO: Linamössa!

Här kommer några hårt redigerade bilder på min senaste mössa! Hårt redigerade, för att det är december, inget dagsljus, svart garn, ni fattar. Helt hopplöst att fota alltså.

 

Mönster: Detta är en Lina-mössa, mönstret finns HÄR! Jag hade dock en översatt version, men jag vet inte riktigt vart jag fått tag på den.
Storlek: Ja, medium skulle jag tro.
Garn: Drops Lima, ca 1,5 nystan tror jag det gick åt.

Stickor: Nr 4 rundsticka och strumpstickor i slutet.

Svårighetsgrad: 2 av 5.

Nöjdhetsgrad: Jag tycker att den här mössan är superfin, mönstret är toppen! Jag har haft den här mössan på min att göra-lista jättelänge. Själva mönstret är lätt och begripligt ända tills man börjar med minskningarna. Jag fattade inget, och till slut så stickade jag bara på som det stod, och se på faaan, det blev jättefint och det redde ut sig alldeles perfekt, trots att jag inte fattade... Jag är dock våldsamt missnöjd med att jag inte klär så bra i den, jag måste nog ha något som är mer volym i tror jag. Så, vad blir det då sammanfattningsvis för betyg för detta då, jag drar väl till med 4 av 5 möjliga. Och att det inte blir full pott beror således på att jag inte tycker jag passar i den.

FO: Vantar!

Två par vantar, som varit färdiga ett tag men inte fotats förrän nyss.

 

Mönster: Ett Drops-mönster, detta!
Storlek: S, tror jag.
Garn: Drops Nepal, svart.

Stickor: Nr 4 och 6, strumpstickor då.

Svårighetsgrad: 2 av 5.

Nöjdhetsgrad: Ja, jag vet inte, tycker de blev lite för smala och spetsiga liksom. Och tyvärr syns mönstret rätt dåligt i svart garn. De hade nog gjort sig bättre i annan färg. Men mönstret var rätt ok att sticka. Om ungen kommer att använda dem, det vet man inte.

 



 

Mönster: Inget mönster, jag virkar på och provar allt eftersom.
Storlek: Ja, medium väl.
Garn: En tråd Drops Alpaca Bouclé och en tråd Drops Alpaca. Gick väl åt ca 50 gram vardera.

Virknål: Nr 5.

Svårighetsgrad: 1 av 5.

Nöjdhetsgrad: Ja, dessa är jag nöjd med, det är ju precis vad dottern ville ha; vantar utan tjafs!

För övrigt kollar jag på Nobelbanketten, och fnissar förtjust över att ett tema för utsmyckningarna och underhållningen är stickning!

... men AK47 är ok!

Alltså, ärligt talat. Vad är det för värld vi lever i. Sitter just och tittar på Rapport, och blir så förbannad över alls vår skenhelighet (inklusive MIN!). "Omvärlden" med FN och Obama i spetsen, VARNAR nu minsann Syriens ledare al-Assad för att tillgripa kemiska vapen. Man menar att nu måste han tänka sig för, och han måste vara beredd på att ta konsekvenserna...

Vadå, jag fattar inte. Så länge han skjuter ihjäl sitt folk och sitt folks barn med traditionella vapen, så är det ok, då gör vi inget? Hur många har dött där nu, utan att någon GÖR något? Jag antar att det som vanligt handlar om pengar.

Fy fan.

FO; Tovade vantar med snöflingor!

Jag har visst snöat in på snöflingor!

 

 

Fast den här gången är snöflingorna nålfiltade!

 

Mönster: Numera virkar jag bara på, men jag tror att jag fann mönstret första gången hos Frisky Frog.
Storlek: Medium skulle jag tro - jag har höftat efter mina händer i alla fall.
Garn: Drops Alpacka Bouclé, 4 nystan. Jag virkar löst med dubbel tråd. Snöflingorna är som sagt nålfiltade, med rester av Drops Eskimo. (Den ull jag hade var för beige, ville ha ljusare snöflingor!) Har ju gjort ett par tidigare i det här garnet, naturvita, och då syntes inte polyestertråden som ingår i garnet när de var färdigtovade. Det gör de alltså lite grann nu. Men det gick att plocka bort det som stack ut ur vanten så det blev ok ändå till slut.

Virknål: Storlek 7.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Detta är lätt, det svåra är att virka vantarna tillräckligt mycket för stora för att de inte ska bli för små när man tovar dem i tvättmaskinen.

Nöjdhetsgrad: Jo men, dessa är jag nog jättenöjd med tror jag, så jag sticker ut hakan och drar till med 5 av 5! Nu hoppas jag att min kära vän blir nöjd också...

FO: Mössa i baby merino

En mössa är klar. 

Mönster: Inget mönster, på den här heller (Det har visst blivit en del utan mönster det sista. Hm?).
Storlek: Carro-size.
Garn: Drops Baby Meriono, och Drops Symphony till tofsen.

Stickor: Nr 3,5, rundsticka och strumpstickor i slutet.

Svårighetsgrad: 1 av 5.

Nöjdhetsgrad: Tja, jag tycker väl att den blev en... 2:a kanske. Den ser väl ok ut, men tror att tofsen är lite tung. Hela nystanet gick åt (och fy 17 vad jag hatar att göra tofsar! Finns det tofsmaskiner?).

Trädgårdspynt

Ibland går jag en keramikkurs. Den här höstterminen har jag tex gjort det. Jag har ingen talang för det, jag hör inte leran tala till mig som en del påstår att de gör, men ibland tycker jag att det är rätt kul. Den här gången hade jag ett särskilt uppdrag, i somras var vi i en hantverksbutik här i stan, och maken såg då några jättefina och roliga fåglar i lera, som man har som prydnad i trädgården på stavar av armeringsjärn. "Såna kan la' du göra på keramiken?" sa han, och jag bara, "nja, njo men du vet jag slutade ju för två år sen..."

I vilket fall, det slutade med att jag anmälde mig igen. Och som sagt, leran är inte mitt medium, och dessutom visade det sig att jag inte vet hur en fågel ser ut egentligen! MEN, jag kan lugnt garantera att INGEN kommer att ha likadana trädgårdsprydnader som oss!

"Kammen" på lilla fåglen ovan till höger, och näbben på förvånade fågeln nedan, skulle blivit illröd. Men förmodligen brändes glasyren i för hög värme, så den brändes bort. Det kommer jag att fixa till med nagellack!

(Den svarta grejen föreställer ingen fågel. Det är bara en... grej.)

FO: Sjalen Höstfluffet

Jag konstaterade ju att jag inte skulle göra något avancerat nu, och något mer oavancerat än denna får man ju leta efter. Trots det är jag jättenöjd med den! Den blev precis som jag tänkt mig den, och det är alltid roligt.

Mönster: Inget mönster, bara öka en maska i vardera sida samt runt mitten, vartannat varv. Jag ökade genom omslag för att få hålmönstret.
Storlek: Den mäter ca 190 cm x 85 cm. Lagom att ha under jackan alltså. Och så lätt den är!!!
Garn: Drops Vivaldi. Ett nystan räckte till själva sjalen, sen gjorde jag en avslutande kant med två varv luftmaskbågar, och då fick jag ta ett par meter av nystan nr två. Men det hade ju inte behövts egentligen. Och så stickade jag med en tråd med guldigt glitter, syns inte så värst bra på bilderna men ändå.

Stickor: Nr 8, inte ofta jag använder dem kan jag säga. KnitPro.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Precis vad jag behövde. 

Nöjdhetsgrad: Tja, är det en 3:a eller en 4:a måntro. Inget revolutionerande, men den fyller ju definitivt sin funktion!

Att sticka med mohairgarn är inte så skönt tycker jag, det är liksom lite för fjösigt att hålla i. Och jag tycker att man får titta mycket mer på stickningen när man stickar med mohair, än med vanligt garn så att säga. Vilken otrolig TUR då, jag har en hel påse full med den allra ljuvligaste kidsilken som står och väntar på mig... Men jag tror att den ska kombineras med något annat garn, så det reder sig nog.

Action-bild! Fast så här orange är den inte i verkligheten!

FO: Snöstjärna

Det blev ett par virkade vantar i överblivet turkos alpacka igår kväll. Och eftersom jag satt uppe och väntade på partajande dotter, så pyntade jag dem lite mer än jag brukar. Inte för att det blev så jäkla bra, men jag har inte så höga krav på mig själv när klockan är en bra bit efter midnatt en lördagskväll...

Det är ju detta med ljuset så här års, va. Tror jag tagit ca 70 bilder för att få till något hyfsat, och inte blir det bättre av att jag är under upplärning med min kamera.

Det visade sig att jag hade en ganska luddig bild av hur en snöstjärna ser ut.

Nu blir det till att göra ett nytt par "utan jox", för dottern som siktat in sig på dem tyckte att jag förstört dem med pyntet... Jaja, jag får väl använda dem själv för bövelen, inte värre än så!

Mönster: Inget mönster, jag mätte på handen bara allt eftersom.
Storlek: Storlek och storlek, jag tror jag har mediumstora händer, så M då.
Garn: Drops Alpacka, från restgarnslagret. Turkos, tror det gick åt drygt ett nystan kanske (svårt att veta, det var två påbörjade nystan). Yttepytte av det naturvita.

Virknål: 3,5.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Eftersom jag inte följde något mönster, så var ju det svåraste att göra båda lika...

Nöjdhetsgrad: Ja, JAG blev ju nöjd, tyckte de blev lite söta, i alla fall  om man kisar lite med ögona - och jag tror knappast att någon kommer att detaljstudera mina vantar, så. En 3:a får dem i alla fall!

Snöstjärnan virkade jag på frihand, och så sydde jag fast den med sytråd sen.

Bilderna är som sagt tagna i ganska pissigt ljus, och jag har lekt lite med dem i gratisredigeringsprogrammet Pixlr. Ganska kul faktiskt, och det finns förvånansvärt mycket saker man kan göra där. Dock har jag märkt att det ibland är svårt att spara bilderna, så numera dubbelkollar jag alltid att de finns i mappen innan jag stänger ner bilden.

Nästa par tror jag att jag ska göra i Maria Olssons "Vargavinter", hon gör en annan tumme än mig ser det ut som. Det var för övrigt där jag fick inspirationen till hur jag skulle dekorera mina vantar!

Timeout (ofrivillig)

Bilden är tagen med mobilkameran på promenaden hem i tisdags, tror jag. Väldigt vackert ljus var det, även om inte mobilkameran riktigt klarar av att återge det!

Visst är det fantastiskt bra att kroppen själv säger ifrån när det behövs? Är hemma idag, fast jag egentligen skulle jobbat och även jobbat i morgon. Ser ingen möjlighet till det nu kan jag säga.

Har tillbringat natten på badrumsgolvet, på grund av magsjuka. Och jag har en himla otrevlig vana vid magsjuka - jag svimmar. Vilket innebär att jag idag ser ut som ett misshandlat lik ungefär, mycket, mycket fräsch känner jag mig (not). Har världens sexigaste spruckna fläskläpp och massor av blåmärken överallt, hinner ju inte känna att jag kommer att tuppa av. Tack och lov verkar själva magsjukan ha lugnat ner sig rejält, så nu är det mest ont i kroppen som gör att det är synd om mig idag. Så roligt har jag det, hoppas er inledning på helgen blir bättre! :-)

Höstglöd i ett nystan

Nu är det DEN DÄR tiden på året, när jag inte är hemma på dagtid när det lilla dagsljus som finns behagar visa sig. Bilderna blir fula och blacka, och handlar inte så mycket om att få till en tilltalande komposition, som att fort, fort hinna fånga tillfället...

"Dagsljus"

Lampljus

 

Mitt pågående projekt är ett "fluff'"! Mohairgarn inköpt på vår härliga höstweekend i Skåne, färgen ligger någonstans mitt emellan bildernas färger och påminner mig om det underbara höstvädret och ljuset vi hade då. Till det guldtråd. Jag gillar inte att sticka i mohairgarn, det är för ynkligt att hålla i liksom, men jag tror resultatet blir bra, det känns  bra än så länge i alla fall. Och jag har upptäckt att jag verkligen gillar rätstickning, eller rättare sagt att jag NUMERA gillar rätstickning! Gjorde inte det förr, oklart varför, men ju mer jag ser av det nu desto finare tycker jag att det är.

 

För övrigt så är livet just nu hektiskt, splittrat som ett kalejdoskop som hela tiden vrider och ändrar sig, och jag har lite problem med att hänga med i svängarna. Jag gör det (än så länge i alla fall), men jag får banne mig kämpa. Jag har inte det där flytet, inget flow. Längtar efter tystnad, stillhet, att få vara uttråkad!!! Herregud vad länge sen det var jag var rätt och slätt uttråkad... Att sitta på en klippa och stirra ut på ett regnigt hav, det är vad jag längtar efter just nu. (Eller ja, hellre i en liten stuga på en klippa... Det är ju uttråkad jag vill bli, inte stelfrusen!)

 

Jag tror att jag är i någon sorts "utvecklingsfas", jag riktigt känner hur det jobbar och händer saker i mitt huvud, något håller på att mogna fram i mig. Jag håller på att förändras, åtminstone hoppas jag att allt det som händer i mig nu leder till att jag fortsätter utvecklas och tar nya steg i min mognadsprocess, eller vad man nu ska kalla det. Tror att det är därför jag den sista tiden inte riktigt har haft ork att ta tag i några mer utmanande stickprojekt, jag har snarare sökt mig till det enkla och kan man kalla det meditativa. Var sak har sin tid, och just nu är det så här för mig! Tids nog ska jag lära mig att sticka med flera färger, till exempel!!!

FO: Bebisfilten.

Maken till trögt projekt! Jisses vad det har gått långsamt, men nu är den klar. Och det var i grevens tid också, bara ett par dagar innan det lilla underverket kom!

Mönster: Inget mönster, jag bara gjorde rutor med räta och aviga. Mosstickning runt kanten.
Storlek: Sisådär en 90 x 110 cm.
Garn: Drops Baby Merino. Gick åt 6 nystan tror jag minsann.

Stickor: Storlek 4,5.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Mycket lätt förstås.

Nöjdhetsgrad: Tja, en 3:a? Den blev ju väldigt mjuk och gosig. Kanske lite tunn i detta garn, till en vinterbebis? Blockningen är ju pinsamt dålig, å andra sidan tänker jag mig att det här är en grej som kommer att åka ut och in ur tvättmaskinen och definitivt inte blockas, såatte....

Och här är en bild på min systers FO, höhö! En liten tös som föddes igår, och nu har jag alltså blivit moster för andra gången!

 

Edit: Jag fick pimpa till filten innan jag lämnade över den, den var ju för tråkig som den var.

 

 

En helg i Skåne!

Jag och maken firar helg i Malmö! Vi har det VÄLDIGT gott! Vi har utnyttjat döttrarnas julklapp, chokladprovning, vilken hit! Det värsta är väl att vi därmed har förstört Marabouchoklad för all framtid...

Och vilken tur vi har med vädret, i västsverige ösregnade det och här har det varit underbart höstväder...

OCH jag har köpt underbart höstfärgat garn som jag ska göra en enkel sjal eller halstub av! :-D

Höst!

Slutade tidigare från jobbet idag, sammanstrålade med yngsta dottern och åkte och fotade lite! Härlig start på helgen!

 

 

 

Den här helgen ska jag verkligen lägga på ett kol och försöka bli klar med bebisfilten!!!

Stickblogg?

Man undrar ju om detta verkligen är en stickblogg, men jo, det är det faktiskt! Det är bara det att jag är så himla långsam, och det känns som om jag inte kommer någon vart...

Men det gör jag nog, hoppas jag.

Har funderat på det där med stress. Och nu syftar jag på stickningen; jag känner det som om jag har massor med saker som jag BORDE göra, och jag har en lång kö med grejor som ska stickas. Och det är baske mig inte roligt. Och det här håller jag ju på med för att det är min hobby och terapi, för att det ska vara roligt och kul och avslappnande. Så vad gör man då?

Jag har bestämt mig för att "reboota". Jag ska tömma min kölista och strunta i vad jag borde göra, och inte planera vad jag ska göra efter bebisfilten jag håller på med. Jag kan bestämma det SEN, när jag är klar och sitter där och är sugen på att göra något!! Så det så.

Hagel stora som... puttikulor!

 

När jag var hemmifrån, fick jag ett MMS från Carro. Här hemma haglade det som bara den. Bilden är så himla cool, att jag måste lägga upp den här, ärligt stulen av min dotter alltså! :-)

Äntligen fredag

Himlen är knalligt blå över Stockholms stadshus idag! Har en låååång utbildningsdag framför mig, och sen X2000 hem. Kommer väl slockna i soffan ikväll, kantänka...

På riktigt?

Fick min nya spis, en inductionshäll, installerad idag. Eftersom jag är kvinna, så läste jag instruktionsboken.

Och nu är jag helt imponerad över att spistillverkaren inte bara antyder, utan helt frankt uttalar att deras säkerhetsnormer troligtvis överskrider pacemakertillverkarens... Där ser man.

Strumpor. Och skaft.

Idag insåg jag att jag behöver ha ett par strumpskaft (ja, jag vet att det finns de som kallar det för benvärmare, men jag tycker det är så... fjolligt?). Jag har ett par nya supersnygga boots som jag behöver ha något som sticker upp lite ur, så ett par strumskaft får det bli!

 

Så jag kollade lite mönster på Garnstudio. Och då hittade jag dessa strumpor, lagom till en 4-åring tex! Superfina, så sådana måste jag göra till Lilla Bus!

 

 

För övrigt stickar jag vidare på bebisfilten, det går sakta men säkert framåt. Känns som om jag inte riktigt har tid att sticka, men några varv nästan varje kväll i alla fall.

 

Vårt badrum är just för tillfället helt utrivet, på grund av en vattenläcka. Vi kommer att få ett så fint, så fint badrum, men just nu är det inte så roligt, särskilt som vi bara har en toalett (och det är den i det nu renoverade badrummet alltså... En toalett till i vårt duschrum var det vi egentligen hade tänkt göra nu, men först får vi fixa vattenläckan. Sen blir det toa nr 2! Vi är ännu mer motiverade att fixa det nu kan jag säga...)

Regnbågen

Här hemma har det visst varit vackert väder hela dagen i stort sett, men där jag befann mig idag var det inte alls lika fint. Det har ösregnat.

Desto roligare att vända hemåt då, och följas av den ena fantastiska regnbågen efter den andra!

Jävlar anamma!

Nu är jag förbannad. Vad är detta!? På senare tid så har jag noterat att det här med att jaga vikt på kvinnor har tagit en helt ny vändning. Se på detta, det är två urklipp från Aftonbladets websida:

 

En kvinna hånas för sin figur under graviditet!?!? Det är så sjukt, sjukt galet, att jag inte finner ord! Eller nej, min hjärna bubblar av ord, det är bara det att de är så fula att jag varken vill säga dem eller skriva dem...

 

Den här artikeln har jag sett under säkert en eller två månaders tid, och i början hade de en annan rubrik. Det som retar mig mest med detta, är att man har en "före-bild" med en höggravid mage! HALLÅÅÅÅ!!! Det är så en kvinna ser ut i slutet av graviditeten!

 

Jag är helt införstådd med att vi blir allt fetare och att det inte är bra. Och det är vansinnigt viktigt att barn och ungdomar lär sig att äta rätt och att motionera regelbundet och på ett bra och riktigt sätt. Men att man som i detta fall, hetsar kvinnor som är gravida att banta och träna för att inte bli tjocka, då är det inte sunt längre.

 

Vad är det för värderingar och ideal vi låter skölja över oss? Över våra barn? Och vem är det som ansvarar för att sån här skit slipper igenom? Och jag undrar vad JAG kan göra för att motverka detta? Första steget måste ju vara att bli medveten om problemet, men vad är nästa steg?

 

Jag kan tillägga att jag INTE har läst artiklarna som ligger bakom, men det spelar ingen roll enligt mig. Artiklarna må vara hur nyanserade och vettiga som helst, det hjälps inte när man i rubriker/ingresser skriver som man gjort i exemplen ovan. Budskapet är redan sänt, så att säga.

 

Nu blir det boktips

När jag inte stickar (eller virkar), så läser jag. Jag läser alltid, däremot så varierar det ganska mycket vad och hur "tungt" jag läser. Men jag har alltid något på gång. Jag har konstigt nog inte kommit igång med ljudböcker, det hade ju annars varit behändigt med tanke på att jag stickar (eller virkar) ofta...

Just nu läser jag How to be a Woman av Caitlin Moran, eller som den heter på svenska, Konsten att vara kvinna. Den är bra, och den handlar om något (feminism, jämställdhet) som är viktigt att fästa vår uppmärksamhet på. Och Caitlin Moran gör det på ett roligt och avspänt sätt, här borde även den som inte kan eller vill identifiera sig med nidbilden av en rabiat extremfeminist, kunna finna ett sätt att förhålla sig till feminism. (Vet någon vad Caitlin Moran varit med i som jag kan ha sett på TV? Jag tycker att jag känner igen henne...)

 

Ingen kan väl ha missat ståhejjet kring Femtio nyanser av honom, eller Fifty shades of Grey, av E L James. Det är den första boken i en trilogi, bok två heter Fifty shades darker och bok tre Fifty shades freed. De här böckerna är sexiga, och avviker ganska mycket från vad som brukar förekomma i romaner idag. Man pratar mycket om sexet i böckerna ser jag i tidningar och på nätet, men det är faktiskt en kärlekshistoria i botten. Och sexet är inte plumpt eller "porrigt" om ni förstår vad jag menar.

 

En reflektion jag gjorde när jag läste de här böckerna, var att historien och också sättet de är skrivna på, väldigt mycket påminner om Twilight Saga av Stephenie Meyer, fast mer utmanande och "vuxna" om man säger så! (Jag gillade Twilight också.)

 

EDIT; Jag var visst inte helt ute och cyklade där om Twilight, se denna artikel i SvD! För övrigt håller jag också med om resonemanget om Harlequinromaner, även om min erfarenhet är att det är först de sista 3-4 åren som sex i Harlequinromaner har blivit uttalat och ner nyanserat - fram tills för några år sen kunde man tro att det bara fanns ett sätt att ha sex på. Har funderat på om man kanske kan tacka Clinton/Lewinsky för åtminstone de amerikanska författarnas idag större repertoar...?

 

 

Jag gillar fantasy också! En ny favoritförfattare är Patrick Rothfuss, som skrivit The name of the Wind, eller Vindens namn, dag 1 på svenska. Det är också en trilogi, varav den sista boken inte har kommit ut ännu. Jag kom på mig själv med att flera gånger under tiden jag läste, bli alldeles lycklig över vad otroligt välskrivna de här böckerna är. Det är ett otroligt fint hantverk, de här böckerna, tycker jag. Det är magi, svärd, hjältar och hjältinnor i långa banor! Härligt, säger jag! Nu väntar jag bara på att bok tre ska komma ut!

När jag läst klarat How to be a Woman, funderar jag på att läsa om The Host (den heter Genom dina ögon på svenska) av Stephenie Meyer. Det var en bok som jag inte förväntade mig absolut någonting av, men som jag kanske just därför verkligen älskade! Det är lite fantasy/sience fiction i den, lite i stil med Ful-serien (Uglies på engelska) av Scott Westerfeld, som jag också kan rekommendera.

  

 

Jag läser allt jag kan på engelska nuförtiden. Jag vill hålla språket levande, även om jag sällan pratar engelska. När jag började läsa på engelska, så var det riktigt trögt innan jag kommit över den där tröskeln. Jag tror att det beror på att de böcker jag läste, hade ett jobbigt, eller för komplicerat språk för mig. Men den som fick mig att knäcka koden eller vad man ska säga, var Marian Keyes. Så om du tycker det är trögt att läsa på engelska, testa vad som helst av Marian Keyes!