FO: Tovade vantar (igen)

Mönster: Numera virkar jag bara på, men jag tror att jag fann mönstret första gången hos Frisky Frog. Jag brukar virka båda samtidigt, dvs jag gör samma moment på båda vantarna, innan jag gör nästa moment. Detta är för att då behöver jag inte notera ner tex hur många maskor jag lägger upp, eller hur långt jag virkar innan tummen osv. Samt för att då är risken minimal att jag står med två olika stora vantar när jag är klar... Och därför funkar det att virka vantar som "auto-projekt", mellan projekt där man måste tänka och vara fokuserad!
Storlek: Medium skulle jag tro.
Garn: Drops Alpacka Bouclé, 4 nystan per vantpar. Eller ja, det blir alltid garn över, så egentligen skulle jag tro att det går åt sisådär en 120 gram eller nåt totalt. Jag virkar löst med dubbel tråd, och tovar sen i tvättmaskin. Det nålfiltade hjärtat är gjort av ull i olika färger som jag bara lägger på lite hullerombuller och sen nålfiltar dit.

Virknål: Storlek 7.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Detta är ett lämpligt nybörjarprojekt! Det svåraste denna gången, var att våga tova dem ordentligt. Jag fick köra dem i maskinen 4 gånger eller något, för att få ner dem tillräckligt i storlek och täthet. Note to self; Resultatet blir bättre om man kör dem tillsammans med något annat i tvättmaskinen, på 40 grader. Om man kör dem själva i maskinen, som jag gjorde de tre första gångerna, så gnuggas de inte tillräckligt mycket för att tovas ihop som man vill!

Nöjdhetsgrad: Jag gillar ju dessa vantar, de är riktiga tjocka och gosiga vintervantar, som ingen isvind kan blåsa igenom! 5 av 5 alltså.

 

De naturvita vantarna gjorde jag för att ersätta mina gamla, som efter 3 vintrar slitits ut i handgreppet. De rosa har jag fortfarande inte bestämt hur de ska dekoreras (för det ska de ju såklart), eller vem som ska få. Eventuellt att det blir min egen variant på Feministvantar...? Får se! :-)

FO; Monokroma vantar.

Då var de svarta virkade vantarna klara! Det blev någon sorts blomma/solhjul/whatever som dekoration, i gråa och naturvita nyanser. Denna gång i Drops Alpaca, och med virknål nr 3 vilket gjorde dem något fastare än de brukar bli. Känns som om det gick åt mer garn än i vanliga fall. (Oftast har jag virknål nu 3,5.)

FO: Kaninvantar!

Färdigt sedan en tid tillbaka, men inte bloggade förrän nu! Mina vanliga virkade vantar, den här gången I Drops Baby Merino, virknål nr 3,5 och med en nålfiltad kanin-siluett som dekoration!

Progress

Jomen, det händer saker här, men det är inget som är så där färdigt liksom. Två par vantar är väl i stort sett klara, kanske att jag ska sy på "namnlappar" på bara. Eftersom jag ändå ska ge bort dem, menar jag.

Med min Lima-Olle, så går det sakta men säkert framåt, men jag har upptäckt att jag gjort fel i mönsterstickningen. Tror dock inte att jag kommer att låtsas om det - för det är så himla mycket konstigheter och saker som jag inte är stolt över vad gäller den, att jag nog bara tänker göra klart och lägga det bakom mig. Jag kan ju ha den när jag städar i trädgården och så där, den kommer ju att värma mig i alla fall även om den inte är något jag vill visa upp menar jag!

Solen skiner och det känns alldeles skönt i kroppen, även om det är isvindar ute. Men det hör ju till så här års, så det får man väl ta! Idag blir det ett extra yogapass, som jag hoppas ska ta bort den begynnande huvudvärken jag har...

Nu blir det vantar!

Jag har gjort en del vantar i vinter, och nu blir det nästan lite oplanerat ännu några par, av typen nedan. Bilderna visar alltså de jag gjort tidigare i detta stuk, och nu kör jag lite löpande bandprincip för att få till några par till!

Det är nämligen så, att min kompis som fick de svarta vantarna, en dag frågade om hennes kollegor kunde få beställa vantar av mig... Det tyckte jag var himla roligt! Nu svarade jag i och för sig nej - jag känner ju mig själv, och vet att jag måste göra saker och ting på lust! Och det finns väl inget som dödar lusten som när man har krav på sig, i alla fall är det så för mig.

Men jag sa att jag gärna tog emot tips på hur de skulle kunna se ut, och så kan jag ha det i bakhuvudet, om lusten slår till igen! Och det gjorde den ju faktisk, nu har jag jätteskoj när jag sitter här och virkar vantar för tovning!

 

 

För övrigt så håller jag verkligen på att försmäkta av den här förbaskade årstiden. Kan det aldrig ta slut någon gång... Att promenera till jobbet varierar mellan att vada i slask upp till fotknölarna, till att tassa fram på värsta isbanan, gärna alldeles rugglig och ojämn och alldeles livsfarlig efter att slasket från  häromdagen har frusit med fotspår och cykelspår och allt. Nu är jag less! Våren brukar vara jobbig tycker jag, men nu känns det som om det har varit jobbigt ett bra tag och att det dessutom är ett bra tag kvar tills man kan dra en lättnadens suck. Näää, jag ä´int´bitter!

Den enda handarbetade julklappen...

Det blev oväntat nog en handarbetad julklapp i år! Det trodde jag inte att jag skulla hinna med, trots att huvudet under flera veckor surrat av olika ideér och förslag. Men just surrat är också precis det enda som hänt, ibland blir det så där för mig att jag har för mycket jag vill göra och som i detta fall, alldeles för lite tid att göra det.

 

Men i alla fall, igår eftermiddag lägrade sig lugnet och julefriden över huset, och jag funderade på om jag inte skulle ta och virka ett par vantar i julklapp. Sagt och gjort, jag hittade två nystan ljusgrått Lovikkagarn i garnskåpet. Om jag inte är helt förvirrad, så tror jag att de legat där i minst 5 år, så det var väl på tiden att det blev något av dem!

 

För ett tag sen läste jag på någon blogg, vet inte vilken, om någon som stickade eller virkade vantar (eller om det var strumpor?) och sen ruggade upp dem på insidan med en sån där borste eller karda som man har till hundar eller katter. Det lät ju intressant, så jag googlade lite om hur man kan tänkas göra, och beslutade mig till sist för att gnugga med en rotborste och varmt såpvatten.

 

Det jag upptäckte då, är att garnet liksom blir alldeles mjukt och sladdrigt av värmen och såpvattnet, Lovikka är ju tämligen styvt och omedgörligt annars. Shit, vad har jag gett mig in på, tänkte jag. Men skam den som ger sig, jag gjorde klart, och sköljde ur såpan i iskallt vatten (vet inte om det är så man SKA göra, men jag gjorde det i alla fall - visserligen luktar ju såpa gott, men man kanske inte vill ha det på händerna så fort man haft vantar på sig...) På bilden nedan har jag kramat ur så mycket vatten det går, och lagt vantarna på mitt varma badrumsgolv framför elementet, och nu sitter jag här i soffan och hoppas på det bästa!

Så egentligen vet jag ju inte än om det blir någon handarbetad julklapp, får väl se hur de blir när de torkat...

 

Något jag dock är säker på, är att jag önskar alla som brukar titta in här, en god jul, precis så som ni vill ha den! Och att ni får detta utan att stressa ihjäl er på kuppen! 

 

Jag vill också passa på att TACKA, för alla fina kommentarer ni lämnat här under året, jag blir lika glad varje gång jag upptäcker en ny kommentar! Jag tänker också bli bättre på att själv kommentera hos er, för jag tänker att ni nog blir lika glada som jag!

 

Ha det gott!/Blenda

FO: Vantar!

Två par vantar, som varit färdiga ett tag men inte fotats förrän nyss.

 

Mönster: Ett Drops-mönster, detta!
Storlek: S, tror jag.
Garn: Drops Nepal, svart.

Stickor: Nr 4 och 6, strumpstickor då.

Svårighetsgrad: 2 av 5.

Nöjdhetsgrad: Ja, jag vet inte, tycker de blev lite för smala och spetsiga liksom. Och tyvärr syns mönstret rätt dåligt i svart garn. De hade nog gjort sig bättre i annan färg. Men mönstret var rätt ok att sticka. Om ungen kommer att använda dem, det vet man inte.

 



 

Mönster: Inget mönster, jag virkar på och provar allt eftersom.
Storlek: Ja, medium väl.
Garn: En tråd Drops Alpaca Bouclé och en tråd Drops Alpaca. Gick väl åt ca 50 gram vardera.

Virknål: Nr 5.

Svårighetsgrad: 1 av 5.

Nöjdhetsgrad: Ja, dessa är jag nöjd med, det är ju precis vad dottern ville ha; vantar utan tjafs!

För övrigt kollar jag på Nobelbanketten, och fnissar förtjust över att ett tema för utsmyckningarna och underhållningen är stickning!

FO: Snöstjärna

Det blev ett par virkade vantar i överblivet turkos alpacka igår kväll. Och eftersom jag satt uppe och väntade på partajande dotter, så pyntade jag dem lite mer än jag brukar. Inte för att det blev så jäkla bra, men jag har inte så höga krav på mig själv när klockan är en bra bit efter midnatt en lördagskväll...

Det är ju detta med ljuset så här års, va. Tror jag tagit ca 70 bilder för att få till något hyfsat, och inte blir det bättre av att jag är under upplärning med min kamera.

Det visade sig att jag hade en ganska luddig bild av hur en snöstjärna ser ut.

Nu blir det till att göra ett nytt par "utan jox", för dottern som siktat in sig på dem tyckte att jag förstört dem med pyntet... Jaja, jag får väl använda dem själv för bövelen, inte värre än så!

Mönster: Inget mönster, jag mätte på handen bara allt eftersom.
Storlek: Storlek och storlek, jag tror jag har mediumstora händer, så M då.
Garn: Drops Alpacka, från restgarnslagret. Turkos, tror det gick åt drygt ett nystan kanske (svårt att veta, det var två påbörjade nystan). Yttepytte av det naturvita.

Virknål: 3,5.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Eftersom jag inte följde något mönster, så var ju det svåraste att göra båda lika...

Nöjdhetsgrad: Ja, JAG blev ju nöjd, tyckte de blev lite söta, i alla fall  om man kisar lite med ögona - och jag tror knappast att någon kommer att detaljstudera mina vantar, så. En 3:a får dem i alla fall!

Snöstjärnan virkade jag på frihand, och så sydde jag fast den med sytråd sen.

Bilderna är som sagt tagna i ganska pissigt ljus, och jag har lekt lite med dem i gratisredigeringsprogrammet Pixlr. Ganska kul faktiskt, och det finns förvånansvärt mycket saker man kan göra där. Dock har jag märkt att det ibland är svårt att spara bilderna, så numera dubbelkollar jag alltid att de finns i mappen innan jag stänger ner bilden.

Nästa par tror jag att jag ska göra i Maria Olssons "Vargavinter", hon gör en annan tumme än mig ser det ut som. Det var för övrigt där jag fick inspirationen till hur jag skulle dekorera mina vantar!

FO: Vantar

Funkar fint, alpackagarn överhuvudtaget tycker jag allt bättre och bättre om! Jag har bestämt mig för att de är klara så här, inget ytterligare tjafs, röda gosiga vantar som värmer. Just nu är de lite, lite stora, men om det visar sig vara ett problem så får jag väl tova dem lite (för hand då, så jag har lite kontroll över processen... Kan ju gå hur som helst annars).

Eftersom jag inte lyckades få det helt tight när jag gjorde ökningarna för tummen, och det blev lite för mycket mellanrum där, så fuskade jag med att fästa tråden runt där i slutet! Så nu syns det inte alls. (Man får inte vara dum, då kan man bli chef har alltid min mamma sagt...)

Jag tror att jag skulle vilja ha ett par sockar i alpackagarnet, i sådan här enkel, basic modell med slätstickning.

Mönster: Följde det inte direkt, men utgick ifrån detta dropsmönster för att se hur ökningarna kring tummen skulle göras. Min avantar är kanske 5 cm längre i skaftet också tror jag.

Garn: Drops Alpacka, ca 70 gram kanske, i dubbelt garn, i en härligt tomteröd färg!

Stickor: Strumstickor nr 4,5.

Storlek: M/L, aningens stora till mig som har normalstora händer och handleder.

Svårighetsgrad (för mig): 1 av 5. Märkligt det där, att jag tror att något är så HIMLA svårt att jag lite drar mig för att försöka. Jag tror att det ofta är därför jag sätter ett så förhållandevis lågt värde på svårighetsgraden, jag är så positivt överraskad över att jag fixade det...

Nöjdhetsgrad: 4 av 5. Jag tycker de blev jättefina, och hoppas att de blir välanvända i vinter. Jag gillar ju som ni kanske märkt när det är ganska rent och enkelt, jag vill ha det lugnt och fint och inte alltför mycket som händer och pockar på uppmärksamheten. Även om jag beundrar motsatsen, så är det inte det jag väljer att bära själv.

Annars så håller vi oss idag inomhus, stormen Berit (hette hon väl?) gör sitt bästa för att blåsa bort oss idag. Det blåser regn in under takpannorna... tur de ligger kvar hittills i alla fall, men det ska visst bli intensivare under eftermiddagen. Min yngsta kommer att sitta i en bil under ett par timmar på väg hem under det värsta, känns inget vidare faktiskt. Längtar tills hon är hemma i säkerhet igen!

Den här tiden

Nu är snart den där tiden på året här, ni vet, med förväntan och hets och mys och stress och pynt och blommor. Jag har redan tjuvstartat med vit amaryllis, bara en än så länge men det lär bli fler! Det är en av de vackraste blommorna jag kan tänka mig, men de ska vara vita möjligtvis med lime i mitten som på denna!

Jag har inte börjat med nästa större projekt ännu, men det ligger i pipeline om man säger så, och just nu är det ställtid och mental förberedelse som gäller. Eller mental förberedelse, lät ju vansinnigt pretentiöst och det är verkligen inte så det är, utan mer att jag inte riktigt har bestämt mig för hur det ska se ut. VAD har jag i alla fall bestämt, det blir en röd kofta eller tröja a la Koftans kofta, i Drops Lima. Jag funderar lite på att ha ett spetsparti fram på bröstet, typ Peasy eller Calvert. Men jag kan också tänkta mig flätor framtill, typ den här eller denna.

Sen tycker jag att Larch är himla fin, men den får jag nog ha tunnare garn till, men kolla så fint med kragen och fickorna... Jag kanske ska ha fickor på min röda Limakofta?

Under ställtiden gör jag ett enklare projekt, men ändå något nytt för mig. Jag gör tumvantar med kiltumme, det har jag aldrig testat innan. Tror det blir sådär, jag kan inte öka tillräckligt tight för att det inte ska bli små hål runt tummen. Men de kommer nog att funka ändå, och de blir supergosiga för jag stickar dem i dubbelt Drops Alpacka i en härligt tomteröd färg! Jag gör klart tummarna ikväll, och så får vi se om det blir någon form av dekoration på dem. (Troligtvis inte för jag är så dålig på det att jag bara tycker att jag förstör dem...)

Fo: Vantar

Jag hade ett behov av att färdigställa något, så jag plockade fram ett par virkade och tovade vantar i Drops Lima som legat och väntat på inspiration! Jag kan inte påstå att jag hade så mycket inspiration, men jag lät inte det hindra mig! Fram med nålfiltningsnålarna bara, och kör igång, typ.

Jag har ingen känsla, eller ska jag säga blick för form!!! Jag anade att detta kunde bli pannkaka, men nu hade jag ju lust att nålfilta, så... Och jag är inte särskilt nöjd med resultatet, det blev mer "skratta åt" än "skratta med", men men. Jag tror de kommer att göra jobbet i alla fall. Och jag hade roligt en stund tillsammans med äldsta dottern som gjorde klart den andra åt mig när jag fick bryt...

FO: Tovade vantar

Så här roligt kan man ha en fredagkväll i april! Man sitter utomhus (!!!) i kortärmat (!!!), och testar en ny, rolig teknik, tills klockan är strax före 8 och bara njuter!



Sen kan man ju tycka att jag gör fel saker för årstiden, och det stämmer ju. Men det började med att jag för någon månad sen köpte Drops Alpacka Bouclé i förbifarten. Sen råkade jag tvätta mina senaste vantar som jag trodde var gjorda i superwashgarn (nackdelen med att sticka av restgarner), vilket de alltså inte var, och nu kan inte ens min tvååriga systerdotter ha dem. Eftersom jag nu lyckats ofrivilligt tova ett styck mössa, och två par vantar, kände jag att det var dags att göra det under lite mer ordnade former.

Och så har jag ju nålfiltat! Jösses var lätt och roligt det var! Det svåraste var att inte göra för mycket. Jag är ju en "less is more"-typ, men här hade jag kunnat fortsätta bara för att det var så roligt! Rekommenderas! (Nu undrar jag bara om man kan nålfilta på stickat som inte är tovat? Någon som vet?)

Garn: Drops Alpacka Bouclé, ca 3 nystan. (Jag virkade med dubbel tråd)
Virknål: Nr 8.
Ullen till hjärtat har jag köpt på Panduro tillsammans med nålarna att filta med.

Ett par tunnare virkade vantar klara! Jag har virkat dem i garnet Wales, som jag fick i ett garn och chokladbyte. Det är som sagt väldigt mjukt, men som de flesta luddiga garner, väldigt oförlåtande. Att repa upp är inte att tänka på, vilket jag borde ha tänkt på när jag började virka vantar ur huvudet (eller ur huvudet och ur huvudet, jag gjorde som jag kom ihåg att jag virkade vantar med Eskimo förra vintern. Men inga exakta mått och så i alla fall). Virknål nr 3,5 (för det är den enda i mellanstorlek jag har, haha).

Det är en bomullsblandning, så det ska bli intressant att höra om de är varma...

Annars har jag börjat på en ny flätbasker, till en kompis lilla dotter.

Ha en fortsatt bra helg!
/Blenda

Bedöma och besluta

Det här är vad jag håller på med nu. (Känns som om allt i mitt liv just nu, går ut på att bedöma och besluta...)


En uppifrån och ner-kofta a lá Tant Kofta. Den här ska bli lite lösare och ledigare i formen än min förra, och med en annan halsringning tänkte jag. Men det vet man ju aldrig hur det blir med det...


Ett par vantar med flerfärgsmönster - eller flerfärg, det är de två färgerna på bilden! Jag har gjort ett försökt tidigare med detta mönster, men då med alpackagarn. Jag insåg dock snabbt att jag tagit mig vatten över huvudet, att lära sig något nytt, med ett halkigt och tunt garn gick bara inte. Så nu gör jag ett försök igen med garn som jag är väl förtrogen med. Jag har redan insett att jag måste dra upp mönsterdelen igen, och byta till tjockare stickor för det här blir alldeles för litet.
Annars står RÖSTNING på dagordningen idag, eller ikväll rättare sagt. Har planerat in att göra det efter min keramikkurs i kväll, som slutar 19:30, då har jag en halvtimme på mig att gå och rösta. Jag känner mig dock inte så nöjd med den här planeringen, för jag är orolig att något ska komma emellan så jag inte hinner! Jag har under mina nästan 22 år som röstberättigad, aldrig känt en sån stor oro, och känt att det är så himla viktigt att rösta, som jag gör detta val 2010. Det känns väldigt ödesmättat, och också som om folk inte riktigt förstår hur viktigt det är. Lite grann som sista chansen...

Först ut 2010!

Först ut är 2010, en röd mössa i Eskimo och ett par röda virkade vantar! Jag har alltså använt detta mönster, men stickat st L fast med stickor 6... Den blev fast och varm och åker inte ner över ögonen när man minst anar det! Vantarna utgår från (men inte så mycket mer eg) samma mönster som de andra jag gjort i december, fast dessa har jag medvetet virkat väldigt löst och gjort skaftet några cm längre. Och ingen stickad mudd, då förstås. "Måltavlan" i vitt restgarn, skulle egentligen bli en spiral, men jag var ofokuserad (kollade TV samtidigt) och upptäckte för sent att jag gjort en cirkel istället. Och min erfarenhet är att det inte blir bra att repa upp med eskimo, det blir bara fibrer kvar och ser fult ut.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, och jag känner mig lite vilsen. Brukar alltid ha något projekt på gång som jag bara väntar på att få börja med, men inte nu. Jag har mängder med restgarner och småsnuttar, och egentligen borde jag göra något av det. Men vad? Så resten av kvällen får gå till att leta mönster tror jag. Har ju bland annat några nystan alpacka som jag skulle vilja göra något av. Eller kanske att jag gör ett nytt försök med mönsterstickning i flera färger? Hm.

Ha en fortsatt bra kväll!

Accessoarer

... eller i alla fall mössor och vantar. Det har blivit en del virkade eskimovantar det sista, och för några dagar sen gjorde jag de beställda randiga. Och av resterna blev det en mycket skum och ganska ful mössa, som Ella envisades med att hon ska ha ändå. Som vanligt är färgerna inte riktigt de rätta, på min skärm i alla fall. I verkligheten är det senapsgult och rostrött/orange. Jaja.

Carro behövde en mössa som det inte blåste rakt igenom, så jag rotade igenom restgarnsförrådet och fann gräddvit Järbos Fuga och Drops Vivaldi. Det blev en variant av detta mönster, jag har i stort sett följt det, fast stickat i två trådar Fuga och en tråd Vivaldi då. Med rundsticka 4,5. Den blev tät och bra, och "mission accomplished" så att säga. Det blev ett par vantar enligt samma princip också - härligt praktiskt med gräddvita vantar, va?

Min "krage" är klar också, den som inspirerats av Thermis. Jag måste bara komplettera den med några knappar till, det blev materialbrist. Jag stickade den också i gräddvit Fuga, en tråd den här gången, och en tråd Vivaldi. Jag har inte använt den än, men den känns väldigt lätt och fluffig, den blir nog bra att ha under (om jag inte har gjort den för kort/för lös, men det visar sig när jag testat den ordentligt). Och som sagt, så bara älskaaaaaaaaar jag de röda snäckskalsknapparna! Det är samma sorts knapp som jag har på mina virkade vantar. Tycker de är fantastiskt vackra.

(Sen är det ju så fantastiskt lätt och blir så himla bra när man fotar sig själv... :-) Men vad gör man, när jullovslediga barn sover halva dagen, när de är igång håller ju solen på att gå ner...)

Mera vantar

Här kommer en bild på de senaste virkade Eskimovantarna. Svarta, med illgröna knappar vid handleden (färgen kommer inte riktigt till sin rätt, åtminstone inte på min skärm). Jag tycker om vantmodellen, och vantarna blir varma som bara den i Eskimo - men inte i blåst förstås... Men de är toppen att ha när man kör bil tex, jag hatar verkligen att hålla utan vantar i ratten, det känns som om fingrarna ska gå av pga kylan.

Det har beställts ett par till såna här vantar, randiga i senapsgult/tegelrött (om jag minns rätt). Ska bli intressant om jag kan få till det bra med ränderna...

Annars stickar jag just nu en sorts krage, som är ganska inspirerad av denna (Ravelry-länk) som jag tycker är jättesnygg!

Nu har vi ätit julmat, tittat (eller lyssnat) på Kalle Anka på TV och delat ut julklappar utan att Tomten hann komma (lilla Bus blev otålig och ledsen, och rätt vad det var delade hon ut julklappar). Och nu har jag skjutsat hem syrran och lilla Bus, som var helt slut och dessutom ska upp och åka till pappa imorgon. Nu har vi nått det där härliga läget, då det är lugnt och ganska stilla, en del av oss är lite upptagna med julklapparna och vi andra bara glassar runt och myser! Bästa stunden på hela julafton, om du frågar mig...

Annars kan jag berätta att årets julklapp INTE är en spikmatta, det är the! :-D För några år sen bestämde vi oss för att inte hålla på och köpa en massa dyra julklappar till vuxna. Istället köper vi numera EN hjulklapp var, som ska kunna passa vem som helst, och sen spelar vi om vem som ska få börja välja. Klappen får kosta max 100 kr, så det blir lite sport och tävling om vem som kan hitta på den bästa julklappen för den pengen. Och i år var det the i de flesta paketen! Som tur är, gillar vi the i vår familj!

Och nu återstår väl i stort sett inget annat, än att önska er alla

God Jul!

Mera vantar

Inomhusljus suger! I alla fall, nästa par vantar är nu klara och premiäranvända idag! Det är samma "recept" som förra paret, dvs två trådar Fuga och detta Järbomönster. Jag stickade dem till mig själv, men upptäckte idag när jag cyklade till jobbet att jag inte gillar vantar med den där lilla "handledskragen"... Det krockar liksom med mudden på jackan. Så Carro får dem, hon var angelägen aspirant redan som det var för jag hade ju tagit hennes favoritfärger på broderierna (ljusturkos, mörkturkos och mintgrön, minsann, även om det inte riktigt syns på bilden).

Jag ska göra nya till mig, utan kragen men med lite längre resår istället!

Fast just idag börjar jag sticka en ny sjal, och jag tror att det blir en spadersjal igen - jag känner att det var ett trevligt och snyggt mönster som jag vill få till riktigt som det ska vara (gick ju sådär sist... :-D) Jag har lagt upp maskor i mitt Kunstgarn, men har inte riktigt bestämt mig än om jag ska sticka i det eller i mitt svarta merinogarn... Och ev ska jag istället sticka den här sjalen istället... AAAHHHHHHHHH, alla dessa valmöjligheter och beslut!!

Klara, färdiga

Nya vantar blev det till Ella. Jag blev så nöjd med dem att jag gör ett par svarta till mig själv också, behövs när jag cyklar till jobbet. Det var två minusgrader här i morse, brrrrr! Om hon blev nöjd, det vet man inte förrän efter ett tag... På om hon använder dem eller inte, så det återstår att se!

I alla fall är de stickade efter det här mönstret, och jag har gjort dem i två trådar Järbos Fuga (50/50 ull/akryl), hållbart och bra till vantar. De broderade spiralerna på, är mitt vanliga mötes-klotter, vid riktigt långa intensiva (eller tråkiga) möten fyller jag hela marginalerna med såna här.... Det var riktigt roligt att brodera, det har jag inte gjort på många, många år. Det gav mersmak.

Hej hopp