Nu blir det vantar!

Jag har gjort en del vantar i vinter, och nu blir det nästan lite oplanerat ännu några par, av typen nedan. Bilderna visar alltså de jag gjort tidigare i detta stuk, och nu kör jag lite löpande bandprincip för att få till några par till!

Det är nämligen så, att min kompis som fick de svarta vantarna, en dag frågade om hennes kollegor kunde få beställa vantar av mig... Det tyckte jag var himla roligt! Nu svarade jag i och för sig nej - jag känner ju mig själv, och vet att jag måste göra saker och ting på lust! Och det finns väl inget som dödar lusten som när man har krav på sig, i alla fall är det så för mig.

Men jag sa att jag gärna tog emot tips på hur de skulle kunna se ut, och så kan jag ha det i bakhuvudet, om lusten slår till igen! Och det gjorde den ju faktisk, nu har jag jätteskoj när jag sitter här och virkar vantar för tovning!

 

 

För övrigt så håller jag verkligen på att försmäkta av den här förbaskade årstiden. Kan det aldrig ta slut någon gång... Att promenera till jobbet varierar mellan att vada i slask upp till fotknölarna, till att tassa fram på värsta isbanan, gärna alldeles rugglig och ojämn och alldeles livsfarlig efter att slasket från  häromdagen har frusit med fotspår och cykelspår och allt. Nu är jag less! Våren brukar vara jobbig tycker jag, men nu känns det som om det har varit jobbigt ett bra tag och att det dessutom är ett bra tag kvar tills man kan dra en lättnadens suck. Näää, jag ä´int´bitter!

FO: Bebisfilt

Jag har meddelat min gravida vän, att nu kan Trean komma, för nu är filten färdig!

Rätstickningssidan.

Ribbsidan.

Rätsidan.

Ribbsidan.

Mönster: Inget mönster, bara rätstickning på vartannat varv, och ribbstickning vartannat. Och så tre varv rätstickning i början och i slutet, och två maskor rätstickning i början och slutet av varje varv. För att rama in lite. Jag lade upp 126 maskor, plus 2+2 maskor till kanterna.
Storlek: 65 x 75 cm cirka, innan blockning. 100 x110 efter blockning.
Garn: Drops Big Merino. Första gången jag testade detta, det var precis som Merino Extra Fine att sticka med, fast lite tjockare då. Trevligt garn, som jag tycker känns nästan som bomull - och när jag skriver så, så menar jag det på ett bra sätt! Det luddar inte och sticks inte, man kan ha det rätt emot ansiktet utan att få bryt. Skillnaden mot bomull är dock att detta är mycket mjukare, det blir inte så hårt som bomull kan bli. Och så är det ju mycket varmare och gosigare förstås.

Stickor: Stickor 5,5, Knit Pro rundstickor förstås.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Superlätt, stickas med fördel framför något bra TV-program.

Nöjdhetsgrad: Tja, vad ska jag säga. Jag gillar resultatet, det blev som förväntat. Det jag borde ha gjort annorlunda, var det där med att växla till nytt nystan. Oftast byter jag nystan genom att vika trådändarna omlott och så bara sticka på. Det blir då aningens bylsigt just där, men oftast, oftast, så försvinner det och syns inte i det färdiga sen. Jag väljer detta sätt för att jag avskyr knutar och dessutom tror att de ska gå upp, och då blir det ju katastrof. Jag är lite nyfiken på varianten där man liksom tovar ihop garnändarna, men det har jag inte vågat mig på att försöka med ännu, och så inbillar jag mig att det inte funkar så bra på garn som detta som inte är så luddigt? I alla fall, om jag hade behållit filten oblockad och därmed lite tjockare, tyngre och kompaktare, så hade garnbytena definitivt inte synts. Men nu blockade jag den, och dessutom ganska hårt (var inte planerat så), och då blev den ju förstås mycket glesare, skirare och lättare. Och då syns det ju så klart vart jag har bytt garn. Det syns tex på den översta bilden. Så, för garnbytenas skull, så blir detta en 2:a av 5 möjliga, fast jag egentligen är mer nöjd än så med den...

Nja, jag vet inte...

Jag märker att jag ena stunden håller hårt i garnet och nästa mycket lösare! Jag får inte riktig något flyt i stickningen. Men det är väl som vanligt; övning ger färdighet... Attans. Men jag är väldigt förtjust i färgerna!

Jag är ganska rastlös för tillfället, vill sticka mycket och tänker mycket på stickning, men tiden räcker inte riktigt till åt allt jag vill göra. Jag jobbar ju heltid, så en stor del av dagen är liksom intecknad redan från början... Och sen finns det annat som prioriterar sig självt,  typ hushållsarbete och matlagning och taxiverksamhet för ungar på vift. Och jag vill fotografera - men när jag är ledig, är det inte mycket till ljus att tala om. Jag vill hänga med min 4-åriga systerdotter, och jag vill yoga mera.

Har jag förresten nämnt att jag börjat i yoga igen? Jag försökte med yoga för ett par tre år sen, men efter tre gånger bestämde jag mig för att sluta, eftersom jag började hetsa upp mig flera timmar innan jag skulle dit. Och inte på ett positivt sätt. Den enda nybörjaren i nybörjarkursen var jag. Den som gått kortast tid förutom mig, hade gått i 3 år, och i gruppen var det två deltagare som själva var ledare för yogakurser... Och där kom jag, smidig som ett kassaskåp, och hade svårt att veta vart jag skulle böja medans de andra stod på lillfingrarna i mer eller mindre avancerade ställningar... Typ. Det var inte roligt. Men i alla fall. Nu har jag börjat igen, och nu har jag faktiskt hamnat på rätt ställe, med rätt svårighetsgrad. Och jag tycker det är jätteroligt, men svårt för jag har ju tyvärr ingen koordinationsförmåga! Men den ska väl förhoppningvis bli bättre nu!

Och apropå näthat; min mamma lärde mig att om man inte har något snällt att säga, så kan man lika gärna vara tyst. Fler borde ha fått lära sig det...

SOL!

Ser ni, ser ni, DET ÄR SOL PÅ MIG!!!

(Kanske finns det bra dagar även i januari...?)

Det går framåt...

... men det går ganska sakta. Det är meditativ stickning detta, samma två varv upprepas hela tiden. Eftersom jag fick åka hem från jobbet på grund av hantverkare i min källare, så hann jag till och med att fota lite hastigt i en solglimt som svischade förbi! Jag tror det blir en varm och en sval sida på den här filten... Ena sidan är mer slät, och andra sidan är bubblig.

Den varma sidan?

Den svala sidan?

För övrigt så har jag återigen konstaterat att jag avskyr januari. Det är grått och trist och slaskigt och jävligt och blä i största allmänhet. Jag menar, på bilderna ovan lyste solen in på stickningen, men ÄNDÅ syns det inte att den faktiskt är pistagegrön. Allt är bara som ett utsmetat gråfilter. Januari är för mig en eländes transportsträcka, jag skulle inte sakna denna månad för en sekund om den rationaliserades bort. Eller, alternativt så skulle jag kunna tänka mig att få gå i idé under januari och typ första veckan i februari, det skulle också kunna funka.

Så, om ni inte hör något mer från mig under några veckor framöver, så vet ni varför!

Struktur

Om några veckor ska en vän få bebis nr 3, och eftersom Ettan och Tvåan fått bebisfiltar á la Blenda, så ska även Trean få det så klart. Och mitt estetiska sinne, eller vad det nu kan vara, tycker egentligen att jag borde göra en i samma stil som Ettan och Tvåans. Men se jag känner inte för det! Så, eftersom det här med stickning ska vara lustfyllt och kul, så gör jag den som jag vill! Och den ska vara gosig, det känner jag  bestämt.

Jag testar en struktur, har inte helt bestämt mig om det är så här det blir, men den är i alla fall väldigt mjuk och skön. Var lite inne på att virka en filt först, men jag tycker ofta att virkat blir lite knöligare och hårdare liksom. Testade att göra den här, men det blev lite för glest för en vinterbebis tycker jag. Men själva modellen ska jag nog göra någon annan gång! I alla fall, det blir stickat, det blir gosigare!

Åh vilken uppförsbacke!

Nu är jag äntligen på gång med min tröja, det har varit lite uppförsbacke att komma igång! Jag beställde garnet innan jul och hoppades att jag skulle få det i mellandagarna, och jag var så laddad! Nu jäklar, ska här stickas med flera färger, liksom. Men så kom det inte, och då vet jag inte vad som hände, luften gick liksom ur mig. Och när det väl kom, så blev det liggande. Jag TROR inte att det är ett komplicerat mönster jag valt, men ja. Något hände.

 

Men nu! Nu har jag startat upp, och så här i början är det ju en promenad i parken , hela kroppen stickas utan några konstigheter alls! Och nu är det roligt igen, så det var ju tur!