FO: Vintervita vantar!

Ett par vantar är klara, det är mitt vanliga mittemellan-projekt. Det skulle blivit en mycket större snöstjärna egentligen, men den blev FÖR stor, den fick inte plats. Då jag fick freestyla fram denna variant istället.
Jag är ganska nöjd.

Jag vet inte...

Nja, jag vet inte, detta projekt tror jag inte riktigt på. Det känns som om den blir för stor, och för bylsig. Vad är det då?

Jo, det är något enligt den här principen, eller den här om man så vill. Typ en mössa/cowl-grej. Jag kör på ett tag till tror jag, ska testa om det går att göra vrid/vränga-grejjen med den, och se hur bylsigt det blir egentligen. Och jösses, vad färgen är fel på bilden! Den är mer cerise-röd-rosa, inte neonfärgad...

Men se här då! Mina fina nya stickor har kommit! Jag har inte testat dem än, så jag kan inte uttala mig om dem, men de känns fina och luktar gott!

Jag har bestämt mig nu, jag hade en inre diskussion med med mig själv tidigare idag. I alla fall, jag landade i att jag från och med nu bara får sticka sådant som jag tycker är roligt! Och det kanske låter konstigt, men jag har gått och stressat baske mig, över att om jag stickar en grej till något av mina syskonbarn, så måste jag sticka något till alla de andra också. Vilket jag ju egentligen vill, men det är ju det där med tiden, jag jobbar ju trots allt heltid... det hinns inte, och då det blir en sån himla oöverstiglig tröskel, att det förlorar hela lustgrejjen. Så, därför ska jag inte göra annat än sånt som är roligt från och med nu! (Alltså, detta är ingen ny diskussion jag har med mig själv, men jag måste tydligen påminna mig med jämna mellanrum.)

Ikväll blir det ostbricka, sticka lite på den rosa-grå, låt oss kalla den för mössa, ok?, och så tror jag att jag ska virka snöstjärnor! Har ett par vantar som ska dekoreras, och jag tycker att snöstjärnor och vantar är en sån himla fin kombination!

FO: Lilla Gröna Sjalen

Och så var denna klar, fortare än jag hade trott - eftersom jag av misstag valde diagrammet för den lilla varianten när jag stickade framför en spännande film... Tja, så kan det gå! 

 Jag gillar verkligen det sirliga fyrkantsmönstret (eller, romber är det väl egentligen?) i den här sjalen!



Blockad.

Oblockad och ofästade trådar!

Och så här ser den ut "in action"!

Mönster: Girl's Best Friend, igen...
Storlek: Jag råkade alltså välja diagrammet för den lilla varianten och upptäckte inte det förrän jag nästan stickat klart den delen av sjalen, och då vägrade jag att repa upp och göra om. När jag maskat av så kändes den pytteliten, men eftersom jag har ett gäng syskonbarn runt 5 år gamla, så tänkte jag att då får väl någon av dem den då. Men den blev betydligt bättre blockad, nu mäter den 1,55 m x 0,55 m. Funkar att ha som "prydnadssjal" - men egentligen vill jag ju ha dem stora och nästan lite bylsiga och gosiga!
Garn: Gjestal Baby Ull, i färg nr 866, grön. Det gick åt mindre än 1,5 nystan! Det här garnet är lite roligt, för det känns ganska hårt och nästan lite tråkigt när man stickar med det, men så fort man har tvättat ur det så blir det hur gosigt som helst. Jag valde detta för att det är ganska tunt och för att det inte luddar.

Stickor: Fullständigt vidriga Knitpro Acryl, nr 5. (De var så hemska att sticka med, att jag beställde ett nytt set med trästickor - men de har fortfarande inte kommit...)

Svårighetsgrad: 1 av 5. Lätt som en plätt, bara räta, aviga, sticka ihop och omtag.

Nöjdhetsgrad: 4 av 5 totalt. Jag gillar mönstret, och garnet och färgen. Jag hade ju velat ha den större förstås. Jag tror att jag ska göra en till snart, i rätt storlek och i svart kanske. Har svart merino som legat länge och väntat på rätt projekt!

Grönt blir det nu!

Jag behöver en grön sjal nu! Så det blir en Girl's Best Friend igen, tyckte att den var så rolig att sticka sist, och som tur är, den är lika rolig denna gång! Ser nu på bilden, att jag slutade sticka mitt i varvet igår kväll - jag var så sjukt trött så jag gick och lade mig jättetidigt vilket verkligen inte är brukligt på en fredag...

Innan jag gick in i dimman igår kväll, hann jag i alla fall med att betala de nya stickor jag beställt! Det är ett set med Knitpro, och jag kan knappt vänta tills de kommer! Att jag äntligen fick tummen ur och beställde, var för att de enda stickor jag hade i storlek 5, som jag stickar den gröna sjalen med, var i Knitpro's akryl, eller plast eller vad det nu är. De är i alla fall vidriga, och jag tror inte ens att jag ska spara dem som reservstickor, så illa tycker jag om dem! Till och med familjen reagerar på dem, för de gnisslar mot garnet... Brrrr!

 

Så här ser det ut i mitt äppelträd just nu. (Och himlen är helt galet blå idag!)

 

Och så här ser det ut på marken nedanför! Det finns ingenstans att sätta ner fötterna i den här delen av trädgården. Vi har haft så vansinnigt mycket äpplen i år, att det liknar inget! Och jag får så himla dåligt samvete över att vi inte tar vara på det. Äpplena är ganska syrliga, vilket innebär att de passar jättebra till äppelkakor och paj och liknande, och det gillar vi ju. Men det finns ju trots allt en gräns för hur mycket paj och kaka man kan äta, och vår frys klarar definitivt inte av att härbärgera ens en bråkdel av allt detta. Man skulle förmodligen kunna göra gott mos av dem, men det har inte riktigt blivit tid till det. Och att äta dem som de är, nä, det är de för syrliga för och dessutom så blir jag allergisk om jag äter för mycket färska äpplen (tillagade går bra). Och de är "lättstötta", blir lätt märken i dem, så man måste nog helt enkelt göra något med dem...

Ingen jäkla spets. Punkt.

 

Koftan till yngsta dottern, blir nog inte till yngsta dottern ändå verkar det som. Jag vet inte hur jag ska få till det, så som jag har uppfattat att hon vill ha det, så då kom vi överens om att jag gör något annat med garnet. Vi ska försöka angripa detta problem, dvs att bilden i hennes huvud inte är lättöverförd till mitt huvud, genom att angripa det från andra hållet så att säga - jag har satt henne att surfa på mönstersidor och välja ut en kofta, och så stickar jag den och alla är förhoppningsvis nöjda!

 

Så, istället blir det en kofta, kanske till mig - eller jag vet inte, men jag stickar lite till så får vi se om jag drabbas av någon rolig ide. Jag är hittills i alla fall mycket mer nöjd med ökningarna på denna versionen, än när jag gjorde den rosa koftan! Jag har i alla fall bestämt mig för att det inte blir någon jäkla spets på den...

För övrigt är det mycket färg ute nu! Försöker suga åt mig, vet att det snart är november.

Och så skulle jag behöva lite hjälp; Är det någon out there, som vet hur man ändrar inställningarna så blogger inte tror att jag skriver rysligt felstavad engelska hela tiden??? Att gå in i "inställningar" och "språk" hjälpte föga, det är redan inställt på svenska där... Antingen det, eller så får jag börja skriva på engelska (men risken är att den i så fall kommer att vara rysligt felstavad...)!

FO: Spets- och volangtoppen!

Jaha, det har fotats idag, inga bra bilder men det får jag helt ta på mig själv... Jag är helt enkelt inte bekväm med att bli fotograferad, jag står hellre bakom kameran än framför! Sen ser det ju somrigt och fint ut på bilderna, men i luften var det typ 7 grader varmt, inte alls ärmlös-topp-väder...

Kunde ha börjat med volangen ett par cm längre ner.

"Blir det bra så här?"

Det är lite tyngd i volangen, men det går att få den att snurra.



Avslutade kanterna runt ärmhålen med virkade kräftmaskor.

Spetsmönstret är något vanligt lövmönster, inga konstigheter alls.

Och sist en bild som visar hur bekväm jag är med situationen.



"Nu måste det väl räcka!? Fryser röven av mig här!"

Mönster: Inget mönster, men Susie M's The Contiguous Method. Jag har inspirerats av Pergola Cardigan (by Maria Olsson), och April in Berlin (by ANKESTRICK), bland annat.
Storlek: Min storlek. M/L sisådär.
Garn: Drops Loves You #1, ett 50/50 % bomull - polyestergarn, och det gick åt kanske 200-300 gram.  (Måste antingen skaffa mig en våg, eller börja ha bättre koll på hur mycket jag gör åt på...)

Stickor: Knitpro nr 3,5 och virknål nr 3,5 till kräftmaskorna runt ärmhålen.

Svårighetsgrad: 2 av 5. Eftersom jag kör utan mönster, men med en metod, så provar man sig fram. Det kan hända att man repar upp en bit, men det känns inte så tråkigt som om man stickar efter ett mönster och stickar fel och får repa upp...

Nöjdhetsgrad:  Jovars. Jag funderade ju drygt halvvägs på att repa upp, eftersom detta nog inte är ett plagg jag kommer att använda. Och det tror jag fortfarande inte, och nu blir det ju dessutom det kalla halvåret. Men den kan väl få ligga i garderoben till nästa sommar, så får vi se.

Det som var roligt med detta projekt, var att klura ut hur jag skulle få det som jag ville ha det. Jag har alltså stickat vriden resår enligt The Contiguous Method hela axelsömmen så att säga, sen delade jag på arbetet och stickade framstycke och bakstycke för sig. Framstycket med spetsmönster, och det blev egentligen bara första bästa som låg i min stickkorg. Jag använde ett linne med rätt passform att mäta mot då och då, och då kunde jag också se när jag skulle öka för under armen. Det var ungefär som att sticka efter en mall. Sen var det bara motorväg ner, slätstickning rakt ner (förutom en eller två minskningar mot midjan). När jag kom till midjan, stickade jag några varv rätstickning, och på sista varvet ökade jag en maska i varje maska, dubblerade antalet maskor alltså. Och så rakt ner igen, till en avslutande rätstickad kant. Eller nej förresten, jag gjorde ju några förkortade varv baktill på volangen, så den är längre bak!

Betyg då, tja 2 av 5 kanske? Eller kanske 3 av 5. Det jag är missnöjd med, är egentligen inte relaterat till själva stickningen, utan mer till ett val av modell som jag inte är bekväm i, och att jag tappade intresset halvvägs, så jag kunde ha gjort mycket finare avslutningskant osv.

Garnet då. Det har legat i min garnkista sen det lanserades, och jag har inte haft något bra projekt för det förrän nu då. Har samma kvalitet i cerise, som jag har ett halvfärdigt virkat UFO i, och liksom de flesta (eller alla?) bomullsgarner så blir tyget eller vad man ska kalla det, hårt när man virkar med det. Stickning fungerade det bättre med.

Och om texten i detta inlägg är konstig, så beror det på att blogspot har fått för sig att jag skriver på engelska, och autokorrigerar allt jag skriver... Och jag har ännu inte hittat vart jag ändrar tillbaka!

Att sticka åt andra...

Det här med att sticka åt andra. Det är baske mig det roligaste som finns!

Om!

Det vill säga, om man får bestämma själv vad man ska sticka.

Jag sålde två par tovade/nålfiltade vantar häromdagen, och fick idag önskemål om fler par. Vilket ju är jätteroligt, vilken bekräftelse liksom!!! Och jag ba', NÄ.

Jag har ju påbörjat (nåja) en contiguous-kofta till yngsta dottern, som har en exakt bild i sitt huvud av hur koftan ska se ut. Och det är ju bra att hon vet vad hon vill, men jag ba', NÄ.

Det är inte det att jag är vrång och inte vill göra det andra önskar. Men det är ju detta med varför jag stickar - det är ju för att det är roligt! Och att tillverka vantar på löpande band är inte roligt, och särskilt inte om jag inte får leka och vara kreativ samtidigt, när det redan är bestämt hur de ska se ut. Och att sticka kofta till dottern gör jag jättegärna (MER än gärna!), men av erfarenhet vet jag att om resultatet inte blir precis som bilden i hennes huvud, så kommer hon inte att använda den. Och hyllvärmare gör ju ingen glad. Nu ska jag ändå sticka kofta till dottern, men den är liksom inte så rolig, och jag gliiiider liksom förbi den hela tiden när jag ska ta upp min stickning. Vilket tex innebär att jag nu har börjat på detta:

Som är tunna virkade vantar i alpacka och virknål nr 3,5, ett sånt där projekt som jag gör utan att tänka. Och det är jätteroligt, och jag funderar på hur jag ska dekorera dem, och om det ska vara vitt-i-vitt, eller någon färg kanske!

För övrigt har jag världens träningsvärk på gång, från yogan igår kväll... Om jag tar mig upp ur sängen för egen maskin imorgon bitti, då blir jag förvånad!