FO: Spets- och volangtoppen!

Jaha, det har fotats idag, inga bra bilder men det får jag helt ta på mig själv... Jag är helt enkelt inte bekväm med att bli fotograferad, jag står hellre bakom kameran än framför! Sen ser det ju somrigt och fint ut på bilderna, men i luften var det typ 7 grader varmt, inte alls ärmlös-topp-väder...

Kunde ha börjat med volangen ett par cm längre ner.

"Blir det bra så här?"

Det är lite tyngd i volangen, men det går att få den att snurra.



Avslutade kanterna runt ärmhålen med virkade kräftmaskor.

Spetsmönstret är något vanligt lövmönster, inga konstigheter alls.

Och sist en bild som visar hur bekväm jag är med situationen.



"Nu måste det väl räcka!? Fryser röven av mig här!"

Mönster: Inget mönster, men Susie M's The Contiguous Method. Jag har inspirerats av Pergola Cardigan (by Maria Olsson), och April in Berlin (by ANKESTRICK), bland annat.
Storlek: Min storlek. M/L sisådär.
Garn: Drops Loves You #1, ett 50/50 % bomull - polyestergarn, och det gick åt kanske 200-300 gram.  (Måste antingen skaffa mig en våg, eller börja ha bättre koll på hur mycket jag gör åt på...)

Stickor: Knitpro nr 3,5 och virknål nr 3,5 till kräftmaskorna runt ärmhålen.

Svårighetsgrad: 2 av 5. Eftersom jag kör utan mönster, men med en metod, så provar man sig fram. Det kan hända att man repar upp en bit, men det känns inte så tråkigt som om man stickar efter ett mönster och stickar fel och får repa upp...

Nöjdhetsgrad:  Jovars. Jag funderade ju drygt halvvägs på att repa upp, eftersom detta nog inte är ett plagg jag kommer att använda. Och det tror jag fortfarande inte, och nu blir det ju dessutom det kalla halvåret. Men den kan väl få ligga i garderoben till nästa sommar, så får vi se.

Det som var roligt med detta projekt, var att klura ut hur jag skulle få det som jag ville ha det. Jag har alltså stickat vriden resår enligt The Contiguous Method hela axelsömmen så att säga, sen delade jag på arbetet och stickade framstycke och bakstycke för sig. Framstycket med spetsmönster, och det blev egentligen bara första bästa som låg i min stickkorg. Jag använde ett linne med rätt passform att mäta mot då och då, och då kunde jag också se när jag skulle öka för under armen. Det var ungefär som att sticka efter en mall. Sen var det bara motorväg ner, slätstickning rakt ner (förutom en eller två minskningar mot midjan). När jag kom till midjan, stickade jag några varv rätstickning, och på sista varvet ökade jag en maska i varje maska, dubblerade antalet maskor alltså. Och så rakt ner igen, till en avslutande rätstickad kant. Eller nej förresten, jag gjorde ju några förkortade varv baktill på volangen, så den är längre bak!

Betyg då, tja 2 av 5 kanske? Eller kanske 3 av 5. Det jag är missnöjd med, är egentligen inte relaterat till själva stickningen, utan mer till ett val av modell som jag inte är bekväm i, och att jag tappade intresset halvvägs, så jag kunde ha gjort mycket finare avslutningskant osv.

Garnet då. Det har legat i min garnkista sen det lanserades, och jag har inte haft något bra projekt för det förrän nu då. Har samma kvalitet i cerise, som jag har ett halvfärdigt virkat UFO i, och liksom de flesta (eller alla?) bomullsgarner så blir tyget eller vad man ska kalla det, hårt när man virkar med det. Stickning fungerade det bättre med.

Och om texten i detta inlägg är konstig, så beror det på att blogspot har fått för sig att jag skriver på engelska, och autokorrigerar allt jag skriver... Och jag har ännu inte hittat vart jag ändrar tillbaka!

Att sticka åt andra...

Det här med att sticka åt andra. Det är baske mig det roligaste som finns!

Om!

Det vill säga, om man får bestämma själv vad man ska sticka.

Jag sålde två par tovade/nålfiltade vantar häromdagen, och fick idag önskemål om fler par. Vilket ju är jätteroligt, vilken bekräftelse liksom!!! Och jag ba', NÄ.

Jag har ju påbörjat (nåja) en contiguous-kofta till yngsta dottern, som har en exakt bild i sitt huvud av hur koftan ska se ut. Och det är ju bra att hon vet vad hon vill, men jag ba', NÄ.

Det är inte det att jag är vrång och inte vill göra det andra önskar. Men det är ju detta med varför jag stickar - det är ju för att det är roligt! Och att tillverka vantar på löpande band är inte roligt, och särskilt inte om jag inte får leka och vara kreativ samtidigt, när det redan är bestämt hur de ska se ut. Och att sticka kofta till dottern gör jag jättegärna (MER än gärna!), men av erfarenhet vet jag att om resultatet inte blir precis som bilden i hennes huvud, så kommer hon inte att använda den. Och hyllvärmare gör ju ingen glad. Nu ska jag ändå sticka kofta till dottern, men den är liksom inte så rolig, och jag gliiiider liksom förbi den hela tiden när jag ska ta upp min stickning. Vilket tex innebär att jag nu har börjat på detta:

Som är tunna virkade vantar i alpacka och virknål nr 3,5, ett sånt där projekt som jag gör utan att tänka. Och det är jätteroligt, och jag funderar på hur jag ska dekorera dem, och om det ska vara vitt-i-vitt, eller någon färg kanske!

För övrigt har jag världens träningsvärk på gång, från yogan igår kväll... Om jag tar mig upp ur sängen för egen maskin imorgon bitti, då blir jag förvånad!

Toppen

Ett inlägg på temat "Toppen" blir det nu.

 

Med den svarta Toppen går det så sakta framåt, men efter att jag provade den igår kväll, bestämde jag mig nästan för att repa upp den. Är i och för sig rätt nöjd med hur den blir, men känner att detta är nog inte ett plagg jag kommer att använda. Det är inte "jag" liksom. Efter protester från mina smakråd, har jag i alla fall bestämt mig för att den blir nog färdigstickad, om inte annat så för att se hur den blir!

 

Häromdagen var jag och yngsta dottern och hälsade på en vän, som bor så fantastiskt vackert. Vi tog en promenad i skogen (meningen var att vi skulle plocka rönnbär, för att göra rönnbärsgelé, men vi hittade bara ett enda rönnbärsträd och det hade inga bär... Lite lustigt, med tanke på att jag noterat att där jag i vanliga fall rör mig, dignar träden av rönnbär, tror knappt att jag sett så mycket rönnbär på träden tidigare år!) I alla fall, sen hamnade vi nere på stranden, och herregud vad jag älskar att vara vid havet! Fattar inte varför jag inte är det oftare! Jag mår så bra i själen där. Det var verkligen Toppen.

 

En sådan fantastisk kväll det var. Jag vet inte hur många gånger denna sommar som jag tänkt, att om det inte blir en enda fin dag/kväll till i år, så gör det inget, jag har samlat på mig så många härliga sommarminnen ändå. Och så fortsätter jag att överösas av den ena härliga dagen efter den andra! Man blir ju lycklig ända in i ryggraden av'et. Ljuset var helt magiskt, och varmt och skönt var det.

 



Nu blir det light-städning en stund, vilket är skittråkigt, men det blir ju Toppen efteråt. Sen ska jag leta efter äppelmosrecept, har ett äppelträd som också dignar av frukt i år. Undrar om jag har burkar nog att förvara i... Och sen ska jag minsann sticka och kolla en film eller så! 





Provlapp!

Jag har gjort en provlapp för nästa projekt, eller ska jag säga, ännu ett projekt (den svarta toppen är inte klar än)!

Det verkar som om detta mönster fick "good to go" av dottern, så mitt nya projekt blir då förmodligen en kofta enligt contigouos-metoden och med detta mönster i kroppen åtminstone. Får se hur det funkar när jag kör igång!

Med den svarta toppen, går det framåt, men sakta nu. På volangdelen så är det många, många maskor nu... Men den är toppen att sticka på när jag kollar på TV, för det är bara rätstickning runt runt runt. Och ett och annat förkortat varv.

Struktur

Jag började med vantar på cykelturen till jobbet för en vecka sen. Och idag fick jag en sån underbar idé på vägen in, när jag tog av mig vantarna. Tycker att det är en rasande fin struktur på virkade fastmaskor i alpacka... Tänk om jag skulle ge mig på att försöka virka en kofta eller tröja i alpacka, enligt contiguous? Dvs, uppifrån och ner, i ett stycke.

Hm, detta tål att funderas på, himla dumt att jag förväntas jobba nu!

EDIT: Jo, alltså, nej, jag är inte så akrobatisk att jag kan cykla och virka samtidigt, men GUD vad behändigt det hade varit! :-)

Och jag som trodde att jag kom på något nytt, om kofta i virkat... Tydligen har jag gjort detta inlägg en gång tidigare, med samma vante...