Det går fort när man har roligt heter det ju, och numera kan jag även intyga att semester går fort om man har influensa nästan två veckor också! Supertråkig timing med flunsa på semestern, men Å ANDRA sidan så var det ju tur att vi inte åkte på det när vi skulle till London! (Glaset är halvfullt, osv.)
Nu har jag i alla fall jobbat sedan i måndags, och det var faktiskt riktigt skönt att gå och lägga sig i tid i söndags kväll... Jag blir fullständigt förslappad vid längre ledigheter, och jag tillåter mig faktiskt att bli det också, men en trevlig bieffekt av det är att det är skönt med vardagens rutiner sen!
På handarbetsfronten händer det saker, fast det inte känns så. Inget blir ju klart! En annan anledning till att det känns som om det inget händer, är nog för att båda projekten jag håller på med nu är blekrosa. Så väldigt o-jag färg! Men det är bara fluff-koftan som är till mig, tröjan på bilden ovan är till ena dottern. Det är en tunn tröja i två trådar Drops Lace, känns som om det kan bli hur bra som helst! Hon avskyr allt som är det minsta sticksigt, och den här lär INTE bli sticksig! Jag hade stickat ner till armhålorna, när jag upptäckte att jag hade dubbelt så många maskor på bakstycket som framstycket... Bara till att repa upp och börja om. Jag skyller på att jag stickar mest framför TV:n, och när jag stickar uppifrån och ner, så är jag tydligen alldeles för avslappnad!
två trådar drops lace - det låter kalas! att du råkade göra bakstycket dubbelt så brett som framstycket är ju inget att bry sig alltför mycket om:)
SvaraRaderaBlekrosa åt både dig och dottern - kul att ni kommer att matcha varandra när koftorna är färdiga:) (självklart hoppas jag på en bild med er båda två i färdiga koftor när dom är klara:)
Kan hålla med om att det känns lite skönt när allt faller på plats igen här hemma. Men årets semester var ju helt fantastisk så lite segt var det allt att gå till jobbet. Din dotter blir nog väldigt nöjd, för sticksigt är inte skönt och det vore väl synd om hon inte skulle använda den fina koftan p.g.a det. / Annika
SvaraRadera