tisdag 24 september 2013

Att sticka åt andra...

Det här med att sticka åt andra. Det är baske mig det roligaste som finns!

Om!

Det vill säga, om man får bestämma själv vad man ska sticka.

Jag sålde två par tovade/nålfiltade vantar häromdagen, och fick idag önskemål om fler par. Vilket ju är jätteroligt, vilken bekräftelse liksom!!! Och jag ba', NÄ.

Jag har ju påbörjat (nåja) en contiguous-kofta till yngsta dottern, som har en exakt bild i sitt huvud av hur koftan ska se ut. Och det är ju bra att hon vet vad hon vill, men jag ba', NÄ.

Det är inte det att jag är vrång och inte vill göra det andra önskar. Men det är ju detta med varför jag stickar - det är ju för att det är roligt! Och att tillverka vantar på löpande band är inte roligt, och särskilt inte om jag inte får leka och vara kreativ samtidigt, när det redan är bestämt hur de ska se ut. Och att sticka kofta till dottern gör jag jättegärna (MER än gärna!), men av erfarenhet vet jag att om resultatet inte blir precis som bilden i hennes huvud, så kommer hon inte att använda den. Och hyllvärmare gör ju ingen glad. Nu ska jag ändå sticka kofta till dottern, men den är liksom inte så rolig, och jag gliiiider liksom förbi den hela tiden när jag ska ta upp min stickning. Vilket tex innebär att jag nu har börjat på detta:


Som är tunna virkade vantar i alpacka och virknål nr 3,5, ett sånt där projekt som jag gör utan att tänka. Och det är jätteroligt, och jag funderar på hur jag ska dekorera dem, och om det ska vara vitt-i-vitt, eller någon färg kanske!

För övrigt har jag världens träningsvärk på gång, från yogan igår kväll... Om jag tar mig upp ur sängen för egen maskin imorgon bitti, då blir jag förvånad!

7 kommentarer:

  1. Tack!
    Och så kul med beställning! Grattis!

    SvaraRadera
  2. Jamän precis så är det ju! Det är ju egentligen bara roligt att någon vill ha något som lilla jag har gjort! Men då blir det ju en "måste"-stickning. Och hur roliga är dom?! Min dotter är precis likadan: blir det inte som hon har tänkt sig, som den bild hon har i huvudet, så blir det aldrig använt. Då brukar jag så småningom ta tillbaka plagget och repa upp och använda garnet till något annat...

    SvaraRadera
  3. Jag håller verkligen med dig det du säger, känner igen mig .Lusten och glädjen försvinner direkt om man inte får göra och skapa på sina egna villkor

    SvaraRadera
  4. Ja så är det och det är på samma sätt när jag målar (tavlor alltså). Sålde en hel del och det var kul ända tills folk började beställa motiv....då slutade jag måla. Hoppas den kommer tillbaka någon gång.

    SvaraRadera
  5. du har så rätt i det du säger, unna dig en paus med dina egna ideer så funkar det ett par varv med måste sen

    SvaraRadera
  6. Härligt! Visst är det kul att sticka (i mitt fall måla) till andra :)

    <3 Jennie

    SvaraRadera
  7. Absolut, det är kul att sticka åt andra... OM de är människor som uppskattar hantverk, och OM, som du säger, det inte är repetetivt. Det är verkligen få mönster som jag stickar om, gör flera av. Precis som det är rätt få romaner man läser om, skulle vara Pride and Prejudice då... :-)))) Har äntligen kommit igång (för fjärde gången) med min brors mössa. Och honom är det kul att sticka åt, han inser vilken effort det är. Speciellt nu när det är stickor 2.75 och man skall sticka 1r/1a resår i 25 cm... Lite tortyr över det nästan... Jaha, nu äter katterna på sladden till dator... De är som två bebisar de där. Illasinnnade bebisar...
    Ha en fin vecka! :-))))

    SvaraRadera