Men hej!

 

Här är jag! 

Har funderat väldigt mycket på det här med att skriva dagbok/tacksamhetsbok det senaste, till och med köpt en jättefin kalender för det. Men vad hjälper det, när jag inte skriver i den...? Känner mig begränsad av att pappret är linjerat, och av att rutorna för respektive dag är så litet - vilket å andra sidan också är en av anledningarna till att jag köpte just den fina kalendern, jag gillar ju när det är tydligt och en vet vart en förväntas göra något... :-) Jaja, det funkade inte som dagbok i alla fall. 

Då började jag fundera på andra sätt att skriva på. Och jag minns ju att det var roligt att blogga när jag gjorde det regelbundet. Kanske kan bloggen bli min dagbok? Tja, den som lever får se. 

Vad händer för övrigt då? Jo, jag har återupptagit keramiken! Så till den grad att jag just avslutat första terminen på Folkuniversitetets keramiklinje. Det är galet roligt och vansinnigt utvecklande och omtumlande! Ska helt ärligt bli skönt att ha julledigt innan nästa termin kör igång i februari. Har i alla fall fått testa en massa olika tekniker och jag har också insett att jag tydligen tycker om att bygga saker såsom vasen på bilden. (Jag trodde innan att jag var en fokuserad drejare, men tydligen var mitt intresseområde bredare än så. Där ser man.) Huvudet bubblar av idéer och former, och jag önskar att mitt dygn hade fler timmar så att jag hann med allt jag vill göra. 

Och kreativitet föder kreativitet. Jag har stickat som en tok senaste halvåret, mest smågrejer som mössor, strumpor, västar. Det är skönt att ha kommit igång ordentligt igen med stickningen, även om jag aldrig lagt av riktigt så har det varit lång tid mellan projekten och det har gått långsamt. Så icke nu. 

Ja, och så har vi ju byggt ett litet hus också. En attefallare närmare bestämt, där vi ska ha vår studio för snickeri och kanske även lite keramik. Vi har byggt själva, för hand, jag tror baske mig att vi har sågat och spikat varenda bräda för hand. Det var oväntat roligt att bygga hus! Och vi är omåttligt stolta över vad vi åstadkommit. Enda jag med säkerhet kan säga är att jag ALDRIG mer igen kommer att förbereda en grund för hand. Ja, vi grävde och gjöt för hand också... Fy fasiken vad slitigt, och tråkigt! 

På rymmen

Vi är på rymmen. Från kylan och vinter och skrapa rutor och åka tunnelbana. 

Och det är ljuvligt att kunna äta frukost ute på balkongen på morgonen, efter att en sovit så länge en vill och vaknat av sig själv. 

Att sitta i solen efter frukost i bara linnet, och känna hur kroppen suger i sig D-vitamin. Efter en stund känna doften från huden, av sol... 

Att ens medrymling är en sådan himla bra person, så att hela vistelsen blir perfekt trots inga särskilda uppgjorda planer och inga krav, är en ynnest. 

Vi har bilat runt och tittat på sådant som fallit oss in. Suttit på stranden och ätit medhavd lunch medans vi kisat mot solglittret. 

Känt hoppet spira, i takt med att det blir allt grönare och skönare runt omkring oss. Njutit av blommande mandelträd.

Det har också blivit tid över till att fundera över livet i allmänhet, och vad som verkligen är viktigt. Vad jag vill. Och vad vi vill. Jag har funderat mycket på vilken sorts person jag är - och samtidigt, att det kanske är dumt att försöka rama in sig själv så där, för att det kanske lägger hinder i vägen för mig? Jag funderar på om jag snart är på väg att ta ännu ett kliv ut ur min bekvämlighetszon, att jag kanske är på väg att våga göra något jag aldrig ens tänkt på förr. Det är något som pockar på, nu gäller det bara att försöka fånga det i flykten för just nu vet jag inte riktigt VAD det är som är på väg att uppenbaras för mig. 

Men jag hoppas att vad det än blir, så kommer det att vara kreativt, utmanande, roligt. Att det ska innefatta garn och olika sorters skapande, och jag kommer att fortsätta prioritera att lägga mycket tid på att umgås med nära och kära. Att jag ofta ska ha sovmorgon och kunna äta lyxfrukost med min livskamrat, och att vi ska fortsätta att stötta och inspirera varandra och växa tillsammans. Jag menar, varför stanna upp nu liksom! 

Njut av livet, som Peter skulle sagt! 💗

Garntest!

Jag har läst många lovord om detta garn, Cardiff Cashmere, så jag kände att jag vill testa det. Köpte ett par nystan och har börjat på en mössa enligt mönster från GarnTua.

Meeeen... Jag måste säg att hittills så fattar jag inte grejen med garnet. Förutom att det är väldigt exklusivt och dyrt. Men jag tycker inte att det känns särskilt häftigt jämfört med andra garn... Svär jag i kyrkan nu? Jo visst är det mjukt - men jag har andra garner i min stash som är mjukare. Nu funderar jag på om det är ett sånt där garn som blommar upp när man tvättat det färdiga plagget? Kan det vara då jag kommer fatta? Jaja, jag får ju en helt ok mössa i alla fall... :-)

Rosa fluff.

Jag har börjat på en tröja i Drops Melody och stickor 8 (mestadels) och jösses så mjukt och fluffigt det blir! Det är riktigt roligt att sticka i, och trots luddigheten i garnet, så är det förlåtande om man gör bort sig. Blir inte förstört om man repar upp lite försiktigt, och ser lika fint ut efteråt. Antar att det inte kan upprepas HUR mycket som helst, men en felstickning klarade det i alla fall! Tror den kommer att få heta Sockervaddströjan!

Jag stickar strumpor! ÄNTLIGEN tycks jag på riktigt har kommit ur min "lågintensiva stickperiod"! Och det är roligt att sticka igen, och jag tänker på stickning halva dagarna... Som det ska vara! Har färdigställt ett riktigt gammalt UFO, en tröja till äldsta dottern, och det har varit en sådan hög tröskel. Framför allt pga att jag bestämde att jag inte fick börja på något annat projekt förrän den var klar... Men nu, nu gör jag sockar till en av mina favoritpersoner!

Jag stickar i dubbel Fabel, och jag vet inte varför men jag har tidigare haft ett stort motstånd mot att sticka strumpor i Fabel... Jag föredrar grovt och sticksigt garn till strumpor, jag vill att det ska kännas rustikt liksom. Men det är förbannat svårt att få tag på bra garn som är på det rätta sättet, och särskilt i lite tunnare kvalitet. 

Men i alla fall, Fabel är så här långt en riktigt trevlig bekantskap, och inte så mjukt som jag befarade! Tror det blir bra detta! Jag stickar båda strumporna samtidigt, så de är snart klara. 

Lycka

Vardagslycka - en sovande katt i knät när man stickar...

Jag har blivit bättre på att notera att jag ofta ofta är ”vardagslycklig”. Alternativt att jag faktiskt helt enkelt ÄR mer vardagslycklig nu för tiden? Inte för att jag tidigare varit särskilt olycklig, men jag är lyckligare numera. I vilket fall som helst, så tänker jag att det är viktigt att faktiskt notera och sätta ord på att man ÄR lycklig. För åtminstone jag kommer lättare ihåg det som jag har formulerat för mig själv eller andra, och jag tror rent generellt att vi är duktigare på att uttrycka oss när vi mår dåligt eller INTE är så värst lyckliga…

Jag vill gärna njuta av att jag är lycklig så mycket som det går! Och jag är tacksam för att jag har ett så bra liv. Jag är tacksam för de människor som finns i mitt liv och som är anledningen till att jag är lycklig. För allt, precis allt i mitt liv, är ju i relation till andra individer. Vad vore jag utan andra människor och de sammanhang som vi tillsammans skapar?

Jag tror att jag är ganska bra på att berätta för folk att de är viktiga för mig, och på vilket sätt. Jag är väl helt enkelt en person som gärna sätter ord på saker och ting. Jag tror också att jag kan bli bättre på att visa det på andra sätt än med ord – för alla är inte som jag och för vissa personer väger gester och handlingar mer än alla ord i världen. Jag har några sådana i min närhet, och jag försöker att medvetet tänka på att bekräfta dem på deras föredragna sätt. 

Så kan det gå!

Så det kan gå... Jag hävdade ju i augusti 2015 att jag inte slutat blogga, jag har bara lite längre mellan inläggen. (Ähurm, 1,5 år sen sist. Ojdå.) Jag kommer inte påstå att det kommer bli ändring nu heller, men JUST IDAG känner jag för att skriva ett inlägg i alla fall... :-)

Man kan ju undra vad som hände där på slutet av förrförra sommaren. Kort sagt så var det så att mitt liv tog en helt oväntad gir, och jag träffade en person som inte liknar någon jag känt tidigare och som jag blev fullständigt och handlöst ögonblickligen förälskad i. Plötsligt var inget självklart längre och det visade sig att jag är en mycket modigare person än vad jag någonsin hade trott... I februari fick jag nytt jobb, vilket innebar att jag flyttade 45 mil från min hemstad. Till Stockholm. I slutet på september flyttade jag "på riktigt" från Västsverige, och det är både spännande och läskigt och häftigt och fantastiskt kul. Jag har ju så klart mina gamla vänner och familj kvar på västra sidan, vilket är jobbigare vissa dagar. Men å andra sidan är det "bara" 45 mil, det kör man faktiskt på en helg. Och tåget tar 3-5 timmar (när allt flyter i alla fall), så det funkar rätt bra! Jag är ganska ofta där på besök, och får med jämna mellanrum gäster här hemma. Visst hinner jag längta efter dem emellanåt, men längtan, åtminstone i lagom doser, är faktiskt rätt härligt det också...

Här i Stockholm trivs jag fantastiskt bra! För mig var Stockholm tidigare en för all del trevlig stad, som man ibland besökte på lite minisemester. Men jag kan inte påstå att jag någonsin längtat efter att bo här, eller ens att jag snuddat vid tanken! Fasiken, jag tror knappt att jag ens seriöst funderat över att flytta från min hemstad. Och OM jag nu skulle flytta, så hade jag ju åtminstone trott att jag skulle hamna i Göteborg! Dock visade det sig att det inte i första hand är omgivningarna som är det avgörande - det är människorna. Och här fanns han ju, min kärlek. I alla fall, man kan gott säga att livet tagit en totalt oväntad sväng, och JÄKLARNS!!!, vad mycket som har hänt under det här sista 1,5 året... Blir nästan svettig och ganska fnissig när jag tänker på det, och kanske är det faktiskt tur att man bara rullar med i livets svängar ibland också. Och det bästa av allt är att livet känns som ett äventyr framför mig, och jag har världens bästa partner att dela det där äventyret med!

Stockholm då... Jag gillade ju som sagt Stockholm även innan jag flyttade hit, men kanske på ett lite ointresserat och oengagerat sätt. Jag har upptäckt att Stockholm är väldigt mycket mer nyanserat än jag trodde. Det är en fin stad, och en mångkulturell stad - i alla fall om man jämför med min hemstad. Det finns ett kulturellt utbud som jag egentligen först NU börjat fatta att det finns här tillgängligt för mig hela tiden! Det finns fungerande lokaltrafik!!! (Nu kanske gamla stockholmare protesterar, men om man jämför det med hur det är i vilken mindre eller medelstor stad som helst i det här landet, eller för den delen hur det fungerar på landsbygden, så är det fantastiskt bra här!) Jag uppskattar fortfarande att åka tunnelbana, för det är så roligt att titta på alla olika människor - jag kan alltså stå klockan 7 på morgonen och uppskatta att åka tunnelbana! Kanske inte just varje dag, och kanske inte när det är skitväder och kallt så man fryser rumpan av sig, men annars så gör jag faktiskt ofta det. När det gäller att upptäcka Stockholm, verkligen lära känna stan, så har jag knappt ens börjat! Det finns så otroligt mycket att se och besöka!

Jag har tidigare ofta hört talas om, och själv faktiskt talat om, dryga stockholmare. Och de finns säkert, precis som på alla andra ställen. Men här har jag snarare stött på trevliga och hjälpsamma människor, som kvinnan som klockan halv 7 på morgonen hörde mig fråga busschauffören om bussen gick till tågcentralen, och hon kommer fram till mig när jag klivit av bussen och erbjuder sig att följa mig till min perrong, för hon ska ändå gå förbi där till sitt tåg... Och hon är inte den enda. Det är otroligt många inflyttade människor i Stockholm, och en tanke jag har är att det kanske är de som själva kommer ihåg hur det var när de var nya, som hjälper fån som mig som står och ser vilsna ut. Otroligt trevligt är det i alla fall.

En sak som jag saknar från västsidan, är bra fikaställen. Alltså inte ett "kedje-fik", de fyller sin funktion de också, men vad jag letar efter är trevliga, charmiga fik med omtanke om maten/fikat, trevlig miljö där man kan sitta i ett par timmar om man har lust, och kanske med lite försäljning av fina och roliga inredningsprylar också, vad vet jag!